Kyrkobesök & en tvättäkta sötnos

Idag bar det iväg till Aspnäs naturreservat där också Aspnäs gårdskyrka tronar upp sig. En liten men naggande god kyrka som inte rymmer många människor men som ändå har sin charm.

Kyrkan, som är byggd på 1300-talet, var en gång ett privatkapell för folket på godset Aspnäs numera tillhör den Uppsala stift. Den som vill läsa mer om kyrkan hittar information här.

Vi var, som vanligt, mest ute efter naturupplevelser så kyrkan var kanske inte det som intresserade oss mest, men en trevlig bonus blev den ändå. Aspnäs naturreservat ligger vid sjön Tämnaren och här får man gå genom kohagarna för att ta sig ut till själva sjön. Idag låg hagarna tomma framför oss, annars hade jag nog varit lite för skraj för att gå där 😉

vinter vid sjön
Vinter vid sjön Tämnaren – Aspnäs naturreservat
u_stilleben i naturreservatet
Vinterstilleben i en av kohagarna
u_sten
En vacker sten, tyvärr oläsbar, pryder sin plats på en kulle i en av hagarna
u_en vacker vinterdag
En riktigt vacker vinterdag fick vi avnjuta
eget_vägvisare
Vägvisare fanns det gott om, ingen av dessa platser fick besök av oss idag. Vi spar dem till ett annat – kanske varmare – tillfälle
eget_vinterväg
Här vandrar vi mellan hagarna, nu var det inga djur där men det kändes ändå liksom tryggast 🙂
det ensamma trädet
Ett ensamt träd vid sjöns strand, inte för att det är lätt att se men det vita bortanför vassen är sjön 🙂

Efter att ha avnjutit vår vackra, svenska natur i härligt vinterväder begav vi oss i stället mot Uppsala och en god middag med sonen och hans sambo. Där bor också världens sötaste lilla hund som idag faktiskt fastnade på bild. Nu är jag, som bekant, inte någon fena på att fota med mobilen men jag tror jag fick till ett par dugliga foton ändå.

Jag föll för frestelsen

Idag bevistade vi en julmarknad vi inte besökt förut, nämligen julmarknaden vid Linnés Kammare utanför Uppsala. Det blev en dyr historia för min del men ibland är det värt att slösa lite 🙂

Linnés Kammare är belägen vid ett gammalt säteri, Vallhovs säteri, ungefär 1,5 mil utanför Uppsala. Visst har jag sett förut att de ordnar marknader och konstutställningar men jag har aldrig varit dit. Någon gång ska ju vara den första och idag kom så dagen då jag faktiskt tog mig dit. Mer om Linnés Kammare kan du läsa HÄR.

Med hem följde lite keramikhantverk som jag föll för, föll som en fura. Jag älskar den gröna nyans som keramiker Annika Söderberg använt så jag kunde inte motstå att få hem lite av hennes alster 😉 Mönstret som ni ser på fatet är avtryck av en knölig squash som hon kommit på att hon kunde använda som kavel. Det ser inte hälften så häftigt ut på fotot som det gör i verkligheten! Marknadsbesöket blev inte helt billigt men det spelar ingen roll, det får bli en liten julklapp till mig själv 😉

Keramik i en underbar grön nyans – det vita ni ser som sticker upp ur den större skålen är en skumtomte – så nu vet ni vad skålen används till 😉

Vasaborgen och slottsomgivningar

Värmen till trots styrde vi bilen mot Uppsala och Vasaborgen idag. Yngste svågern var här med barnen och vi tyckte vi behövde något förhoppningsvis lite svalkande att sysselsätta oss med. Lite svalkande blev det också, särskilt i källarvalven!

VasaborgenVasaborgen började byggas år 1549 av – som ni säkert kan gissa av namnet – Gustav Vasa. Borgen, eller slottet som det kanske var en gång, sägs ha ett eget spöke – Uppsala slottsspöke och detta sägs vara spöket efter Cecilia Vasa – en av Gustavs döttrar. Anledningen till att hon går igen ska vara att hon behandlats illa av hovet (vuxenmobbning?) efter det att hon förälskat sig i en tysk greve vilket tydligen inte var särskilt populärt.

Vasaborgen gick i stort sett om intet vid den stora stadsbranden 1702 och byggdes inte upp igen. I stället fraktades tegel och annat byggmaterial till Stockholm för återuppbyggnaden av det kungliga slottet som också det brunnit några år tidigare. Kvar i Uppsala blev det blott en jordhög men under mitten av 1900-talet började man gräva ut kullen och numera huserar Vasaborgen ett museum.

DomkyrkanBastion Gräsgård
Man kan genom att passera genom de tre våningarna ta sig ut på Bastions gräsgård, något som tidigare var kungens privata trädgård. Idag var där mest bara brunbränt gräs men trädgården ska tidigare ha bestått av bland annat en örtagård och ett litet badhus. Det är i den ”trädgården” jag stod när jag fotade fotot här ovanför.

Utsikten över bland annat Domkyrkan och Gunillaklockan (”kullen” som Gunillaklockan står på är också det en del av den gamla Vasaborgen) är magnifik från gräsgården, där skulle man – om det inte var hur varmt som helst i den gassande solen – kunna sitta länge och filosofera.

Insidan av borgen
Vi valde att inte gå någon guidad tur men fick ändå en föreläsning (historielektion) med regelrätt förhör innan vi släpptes loss och fick botanisera i museet bäst vi ville. Alla fastnade vi för olika saker – barnen tyckte så klart att fängelsehålorna var det mest intressanta.

Slottskanonerna
Som ni kan se på bilden med Gunillaklockan och Domkyrkan står det ett antal kanoner på slottsgården. Jag har inget egentligt intresse av gamla kanoner men just dessa finns det en historia kring. De renoverades för ett antal år sedan och för att göra det på rätt sätt krävdes någon som kunde smida på det sätt det gjordes förr – och då föll valet på sambons far som var smed av den gamla skolan. Idag kunde vi beundra hans hantverk!

Kanon

Fantastisk utsikt över Uppsala
Ståendes på ”slottskullen” har man en fantastisk utsikt över Uppsala. Dessvärre innehåller utsikten också alla fula (i min ögon är de fula i alla fall) hus som byggts på senare tid. Men kikar man mellan ”rätt” lövverk så kan man se staden som den såg ut förr – i vart fall delvis!

Utsikt

Alla historiska händelser och årtal som jag skrivit här får ni ta med en nypa salt, det är vad jag snappat upp under dagen och med tanke på hur trött hjärnan är i denna värme så kan det så klart ha blivit lite fel.

En kväll vid älven

Gårdagen var – liksom denna dag – olidligt varm. Vi tog en tur in till Uppsala för att sen krascha i soffhörnet här hemma, helt dränerade på energi. Men en siesta i värmen gör gott så framåt sena eftermiddagen fick vi lite liv i våra gamla kroppar igen. En fikakorg packades och sen bar det iväg mot älven. Denna kväll hamnade vi på Ön, närmare bestämt vid Sandsnäs. Vi hittade en egen liten vrå av världen (eller i alla fall stranden) och ägnade några timmar åt att njuta av livet!

Har man inte annat att roa sig med så kan man alltid betrakta fåglarna. De höll igång och som vanligt när det kommer till måsfåglar så drog de sig inte för att tigga lite mat. Nu fick de inget av oss men jag lovar att de som hänger vid den här stranden är minst sagt välgödda!

Vad det rör sig om för sorts fåglar ska ni inte fråga mig om. Jag gissar på att det är en alldeles vanlig mås men jag antar att Melker eller John är bättre lämpade att precisera det närmare!

Efter ett dopp i älven och lite gofika vid stranden kunde vi ge oss hemåt igen och känna att värmen ändå inte är så tokig – men det var då det, den känslan är faktiskt redan glömd 😉

Disagården

Jag hänger visst inte med i tiden längre, jag envisas fortfarande med att skriva om vad som hände i söndags. Lite annat har väl hänt här i livet också men mest jobbar jag, av någon anledning tycks allt hända på jobbet den här veckan och arbetsdagarna har blivit långa – men jag har ju något att se fram emot! Nedräkningen mot semestern har startat 🙂

Nåja, här kommer sista inlägget från söndagens tur till Ulva och Gamla Uppsala och det är just det senare som står på agendan (igen – Gamla Uppsala har ju varit med förut). Den här gången gjorde vi ett besök på Disagården som ligger invid Uppsala högar och Gamla Uppsala kyrka.

Skylt Disagården
Vid Disagårdens entré

Disagården är ett friluftsmuseum som drivs av Upplandsmuseet. En härligt vacker miljö att bara skrota runt i eller varför inte ta en fika i det lilla caféet som finns där. Just denna dag var husen öppna för besök och i varje hus hittade vi en mycket trevlig och kunnig guide, de flesta av dem var studenter som sommarjobbade som guider och som till vardags läser historia vid Uppsala universitet.

Till Disagården har hus och byggnader flyttats från olika delar av Uppland (om jag förstod det rätt kommer inga hus från något annat landskap men jag kan ha fel på den punkten). Många av dem väldigt fascinerande och vackra, helt klart värda att njuta av en stund. Här kommer ett litet urval av hus, många fler finns att skåda på plats!

Vill man nu inte kika på utsidan av husen så går det bra att kika på insidan av dem, fotona nedan kommer från ett och samma hus men det fanns massor att se även på andra håll.

Gillar man nu inte att beskåda hus eller gammal inredning så kan man alltid roa sig med att beskåda djur av gammaldags raser (djuren var inte gamla men raserna är det 🙂 ). Här finns både linderödssvin och dannemorahöns samt får som jag vare sig fotade eller minns namnet på.

Här blev vi kvar längre än vi tänkt, särskilt som vi inte alls tänkt åka hit. Nu är jag glad att vi gjorde det och trots alla avvägar vi hamnade på så hann vi ändå med det vi skulle – att handla lite. Men det var helt klart ett ekonomiskt val – vi hann ju inte handla så mycket med det här upplägget.

När vi kom hem efter denna späckade dag i högsommarvärme var det skönt att göra som storbonden gjorde förr om åren – att ställa stövlarna på ”bron” och lufta fötterna en aning 🙂

Husbondens stövlar
Storbondens storstövlar strategiskt placerade på ”bron” framför huset!

Med det återgår jag till att fortsätta min nedräkning mot semestern – nu återstår endast två dagar innan en lång, efterlängtad, välbehövlig och förhoppningsvis alldeles underbar vila tar sin början!

Ulva kvarn

Här kommer fler foton från vår söndagstur till Ulva med omnejd. Själv har jag hunnit med en liten svacka sedan söndagen, jag måste ha stoppat i mig något mindre hälsosamt för i går eftermiddag däckade jag med feber och magkrämpor. Som tur är repar man sig fort från sådana krämpor och idag är jag som ny igen. Skönt det för gårdagen var ingen rolig dag!

Förutom plastkonsten besökte vi så klart självaste Ulva kvarn, ett riktigt smultronställe strax utanför Uppsala. Dit har jag varit många gånger förr så vi gick inte in denna gång utan passade på att njuta lite mer av omgivningarna i stället.

Ulva kvarn baksida
Ulva kvarn sedd från baksidan

I själva kvarnen ryms bland annat ett café, en glashytta och en antik- och loppisbutik bland annat. I byggnaderna runt omkring huserar bland annat en silversmed, ett konstnärskollektiv och annat smått och gott. I just den glashyttan har jag köpt många presenter – både till mig själv och andra. Där kan man hitta fantastiskt vackra skapelser som i vart fall jag uppskattar mycket!

Men, söndagen till ära ägnade vi som skrivet mest åt omgivningarna.

Fallet vid Ulva kvarn
Fallet framför Ulva kvarn (fotat från baksidan)

Framför kvarnen finns ett mindre vattenfall vilket jag får förmoda en gång i tiden användes för att driva kvarnen som då var i full drift. Idag är det nog mest där för vårt höga nöjes skull. Vattenståndet är här – liksom på många andra håll – lågt men inte så lågt som man kunde tro med tanke på den torka som råder!

Vatten vid Ulva kvarn
Vatten vid Ulva kvarn

Omgivningarna är rysligt vackra och många var de familjer som valt just Ulva kvarn som sitt utflyktsmål i söndags. Picnicfiltarna duggade tätt och det fanns inte så många skuggiga partier som var lediga. De som inte infann sig i tid fick nöja sig med platser i gassande sol vilket kanske inte blir så trivsamt i längden.

Fjärilstillhåll
Fjärilar i mängd

Invid vattnet hittade vi det här gänget. Som det ser ut gillar de den fuktiga sanden i strandkanten – inte så konstigt med tanke på att det var så varmt! Inte så långt därifrån flockades människor vid en annan strand – nämligen vid Storvadsbadet*. Människor och djur är inte så olika varandra vid närmare eftertanke 😉

Kanske det rent av finns badplatser som ligger närmare Ulva än denna men det var denna jag kom på nu i en hast!

Gamla Uppsala kyrka

I lördags tog vi oss en svängom i trakterna runt Uppsala. Valsgärde gravfält och Uppsala högar var målet men vi kunde inte låta bli att ta en liten svängom runt Gamla Uppsala kyrka när vi ändå var där. Sveriges första domkyrka hade dock hunnit stänga för dagen men den var vacker att beundra från utsidan också! Här kommer lite info om kyrkan, texten har jag lånat från Svenska kyrkans hemsida.

Gamla Uppsala, det ursprungliga Uppsala, var Svearikets kungasäte och religiösa hjärtpunkt och en tings- och marknadsplats som nåddes med båt och släde över Mälarens och Fyrisåns vattensystem. När svearna kristnades så revs hednatemplet. I dess ställe byggdes en korskyrka i gråsten i den romanska stilen. 1164 blev den domkyrka i Sveriges första ärkestift.
Runt mitten av 1200-talet brann domkyrkan. Det fick till följd att en ny domkyrka byggdes upp i Östra Aros, dagens Uppsala. Den eldhärjade domkyrkan i Gamla Uppsala byggdes om till en församlingskyrka.

Här tillbringade vi ganska lång tid, särskilt som somliga i sällskapet hade nära och kära som vilade på kyrkogården utanför kyrkan och gärna ville besöka gravarna.

Gamla Uppsala kyrka
Gamla Uppsala kyrka – gammal men vacker!

Klockstapel
Klockstapel vid Gamla Uppsala kyrka

Kyrka med blomster
Gamla Uppsala kyrka fotad från ”nedre” kyrkogården – blomsterprakten var fantastisk!

Sen finns det sådant som får sonen att gå igång mer än annat – tilltaget att hugga sönder en runsten för att få den att passa i kyrkoväggen är en sådan sak 😉 Vi får väl bara konstatera att vi ser annorlunda på hur en runsten bör behandlas nuförtiden!

Inmurad runsten
Runsten – lite friserad i formen för att passa i ett gammalt dörrhål (tror vi).

Kungshögarna i Gamla Uppsala

Efter turen till Valsgärde gravfält igår åkte vi vidare till Kungshögarna i Gamla Uppsala, eller Uppsala högar som de kanske är mer kända som. Här kan man gå länge utan att bli trött på omgivningarna vill jag lova och för min egen del var det faktiskt ett premiärbesök. Jag har förvisso varit i området förut men aldrig gått runt vid högarna.

Uppsala högar
Två av högarna – Mitthögen och Östhögen som de kallas

Numera får man inte gå upp på högarna (även om flera gjorde det ändå som ni ser på fotona) då slitaget från alla turister och ”utflyktare” är alldeles för stort. Och nog kan man se spåren som gjorts av vandrande fötter upp och ner för högarna sidor!

Vädret var alldeles lagom för att skrota runt i omgivningarna och även här hade vi så klart stor nytta av våra guider som kunde berätta lite mer än vad som står på informationsskyltarna!

Kungshögarna i Gamla Uppsala
Uppsala högar – Västhögen och Mitthögen

Gamla Uppsala högar
Högarna sedda från Gamla Uppsala kyrkas mur

Ensamt på toppen
Det kan vara lite ensamt på toppen!

Valsgärde gravfält

Idag var vädret alldeles lagom för lite utflyktande och vi tog tillfället i akt.. Första stoppet blev Valsgärde gravfält, eller Valsgärde båtgravfält som det också kallas. Gravfältet är från Vendeltid – Vikingatid och där finns många gravar i olika former. Området är beläget strax norr om Uppsala, bara tre kilometer från Uppsala högar. Det gravfältet är mest känt för är de så kallade båtgravarna som är 15 stycken och där personerna i fråga har begravts tillsammans med/i sina båtar. Mer om detta kan du läsa på universitetets hemsida om du känner för det.

En sak lärde jag mig och det är att båtgravar är oerhört svåra att fånga på bild, små fördjupningar i marken gör sig liksom inte så bra på foto. Ett par foton fick jag i alla fall med mig hem och om du kikar noga på det översta fotot så kan du nog urskilja vart fördjupningen i marken finns 😉

Vallsgärde båtgrav
Båtgrav på Valsgärde gravfält utanför Uppsala

Vallsgärde
Vägen till Valsgärde gravfält – gravfältet är de kullar du ser invid vägen.