Återbesök hos naprapaten

Idag var det dags för återbesök hos naprapaten. Välbehövligt trots att jag känner mig ganska okej i ryggen numera. Det mesta av värken har avklingat och jag har varit nästan som ny.

Notera att jag skriver ”har varit nästan som ny” här ovanför, nu är jag inte det längre. Milde tid så mör och manglad man känner sig så här på kvällskvisten efter en behandling. Men, jag lever i god tro att jag kommer att vara som ny om inte i morgon så i övermorgon. Ett besök till i mitten av december är inplanerat sen behöver jag förmodligen (förhoppningsvis) inte gå dit på ett tag.

I övrigt har en vanlig jobbdag passerat och vintern har bestämt sig för ett nytt försök till övertagande. En gnutta snö har trillat ner (dock knappt synligt) och minusgraderna gör comeback, precis som det ska vara så här års med andra ord.

Foto från förra måndagen, idag var gatan en aning mer välbesökt. Tydligen vaknar den här lilla staden till liv vid 10-tiden på förmiddagarna 🙂 

En aning taggig

Ryggvärken hänger med och jag börjar av den anledning känna mig en aning taggig. Det tar på humöret att ha ont! När det dessutom händer lite eländigheter på jobbet kände jag att jag inte riktigt hade den energi och det goda humör som krävdes för att ta itu med det. Jag åkte helt sonika hem i stället!

Möjligen är det inte det bästa sättet att hantera det men det var det sätt som energin räckte till. Så enkelt var det med det! I stället gav jag mig ut i skogen för att ge ryggen ett ”gympapass” i förhoppning om att det ska göra susen – och vad hittar jag väl där? Jo några som är minst lika taggiga som jag 🙂

Taggig röksvamp.JPG

Under slutet av veckan har jag med ljus och lykta letat efter en naprapat som har tid för mig men jag är nog långt ifrån ensam att ha en ond rygg – som tidigast kan jag få en tid i början av nästa vecka. Men nu väntar en härlig helgs vila och min förhoppning är att jag efter den inte har något mer behov av att gå till naprapaten!

Kvällsarbete och morgonledigt

Gårdagskvällen gick åt till kvällsarbete vilket betyder lite morgonledigt som kompensation. Igår gick jag, på chefens order, på kommunfullmäktiges sammanträde. Det första sammanträdet med det nya styret i kommunen för övrigt.

Kommunfullmäktige är inget jag normalt sett går på men ibland behöver vi tjänstemän också vara med och höra vad som beslutas eller rapporteras. Igår var det en rapport som skulle föredras vilken intresserade även oss. Rapporten var intressant på sitt sätt men tyvärr las den upp mer som ett utpekande av allt som inte har fungerat så bra istället för att fokusera på hur saker och ting kan förbättras. Det senare alternativet är ju så mycket mer pedagogiskt enligt min mening, särskilt om man vill få folk att jobba för förbättring.

Gårdagens möte var en riktigt långdragen historia vilket föranleder lite extra ledighet så här en alldeles vanlig onsdagsförmiddag. Kanske jag upplevde mötet som lite extra långdraget då jag fortfarande har svårt att sitta still längre stunder på grund av ryggvärken. Men, om jag ska vara fullkomligt ärlig så hade jag nog tyckt att det var lite överdrivet långt i alla fall. Jag kan ärligt erkänna att den politiska världen inte är en värld som jag känner mig helt bekväm i 😉

Björkstammar
Politik för mig – när man inte ser skogen för alla träd 😉

 

Lite sjukdomsvinst är man väl värd?

Gårdagens ryggskott hänger med men jag lyckades ändå pallra mig iväg till jobbet. Egentligen inte riktigt klokt när jag tänker efter men jag kan lika gärna hänga där och ha ont som jag hänger här hemma – på så sätt slipper jag ha tråkigt i alla fall!

Det finns ju också något som heter sjukdomsvinst – det vill säga fördelar man åtnjuter till följd av sin sjukdom eller krämpa. I mitt fall handlar det om en sekundär sjukdomsvinst. Snällare kollegor än idag har jag sällan haft, de plockade till och med undan disken efter mig 😉 Det hör sannerligen inte till vanligheterna. Men gränsen för kollegornas snällhet var tydligen nådd när jag bad dem åka och länsa hjälpmedelslagret – jag tyckte att ett bra gåbord hade varit på sin plats, kanske också en och annan förhöjningskudde, men så långt sträckte sig tydligen inte effekten av min sjukdomsvinst 😉

Ensam bläcksvamp
En aning sliten – precis så känner jag mig en dag som denna!

Långa skuggor

Ibland kastar något långa skuggor. Som småsten i lågt stående sol till exempel. Men det finns annat än en lågt stående sol över en grusväg som kan kasta långa skuggor över livet i övrigt också.

Långa skuggor
Långa skuggor på grusvägen.

Nu i eftermiddags slog ett ryggskott till med oanad kraft, jag vet inte när jag hade så ont i ryggen senast och jag vill nog lova att det kastar långa skuggor över livet som jag tänkt att det skulle levas just nu. Normalt sett brukar det onda smyga sig på men idag kom det med full kraft redan från början, jag känner mig helt klart lite trasig!

Lite trasig är också den här grisen som jag hittade i skogen nu på eftermiddagen. Jag gav mig ut dit i hopp om att lite travande på ojämnt underlag skulle få ryggvärken att lätta lite, det brukar ha en god effekt men idag sitter ”skottet” som berg tyvärr. Nu kanske ni undrar hur jag vet att det är en gris jag har hittat, som synes är det ju inte helt självklart att tippa på en gris. Jo, jag är tämligen säker på att den är hämtad härifrån, en gammal hundleksak som blivit liggande i hundhuset ute på gården efter det att hunden gick bort. En rosa, urful gris som lät väldigt illa. Numera är den urfula grisen helt klart slaktad och låg i smådelar ute i skogen. Jag får förmoda att det är herr eller fru räv som roat sig en aning.

Trasig gris
Slaktad och trasig gris!

Om inte ryggskottet satt käppar i hjulet för mig så hade jag givetvis städat upp. Men att böja mig ner för sådana övningar fanns inte på kartan idag, då hade jag nog fått ringa hem för lite assistanshjälp av sambon. Nu vet jag ju vart den ligger så jag får helt enkelt städa någon annan dag när ryggen är på lite bättre humör!