En kväll vid älven

Gårdagen var – liksom denna dag – olidligt varm. Vi tog en tur in till Uppsala för att sen krascha i soffhörnet här hemma, helt dränerade på energi. Men en siesta i värmen gör gott så framåt sena eftermiddagen fick vi lite liv i våra gamla kroppar igen. En fikakorg packades och sen bar det iväg mot älven. Denna kväll hamnade vi på Ön, närmare bestämt vid Sandsnäs. Vi hittade en egen liten vrå av världen (eller i alla fall stranden) och ägnade några timmar åt att njuta av livet!

Har man inte annat att roa sig med så kan man alltid betrakta fåglarna. De höll igång och som vanligt när det kommer till måsfåglar så drog de sig inte för att tigga lite mat. Nu fick de inget av oss men jag lovar att de som hänger vid den här stranden är minst sagt välgödda!

Vad det rör sig om för sorts fåglar ska ni inte fråga mig om. Jag gissar på att det är en alldeles vanlig mås men jag antar att Melker eller John är bättre lämpade att precisera det närmare!

Efter ett dopp i älven och lite gofika vid stranden kunde vi ge oss hemåt igen och känna att värmen ändå inte är så tokig – men det var då det, den känslan är faktiskt redan glömd 😉

Sandsnäs på Ön

Det är inte utan att jag börjar känna mig en aning tjatig. Ön, som jag skrivit om i ett par inlägg nyligen, är en plats som jag normalt sett besöker någon gång var tredje år eller så. Där var jag i torsdags (som ni sett om ni kikat här på bloggen) och där hamnade jag ikväll också. Ibland blir det oftare än annars med andra ord.

Ikväll hamnade vi där helt enkelt för att vi var hungriga och lusten att laga mat var obefintlig. Vi bestämde oss för att testa Restaurang Sandsnäs, en sommaröppen restaurang vid Sandsnäs Camping och Sandsnäsbadet. Maten var det inget större fel på i ärlighetens namn men portionerna var små och priset i högsta laget – särskilt med hänsyn tagen till portionsstorlekarna. Men en sak kan ingen ta ifrån Restaurang Sandsnäs och det är utsikten – den är nog synnerligen svårslagen!

Sandsnäs i kvällssol

Sandsnäs strand

Sandsnäs Dalälven

För att se fotona i större storlek – klicka på dem. Klicka på ”bakåtpilen” för att återvända till inlägget.

Hembygdsgården på Ön

Som de flesta små orter ståtar även Ön vid Hedesunda med en egen hembygdsgård, vackert belägen invid Dalälven. Det var dit vi styrde kosan efter att ha beundrat fågellivet en stund under vår rundresa på Kristi himmelsfärdsdag.

Gammelgården

Här finns många vackra små hus, hitflyttade från byarna i närheten. Hembygdsgården ligger utspridd över ett ganska stort område och det finns mycket att kika närmare på.

Som jag ovan nämnde är vattenståndet ovanligt högt i år och delar av hembygdsgården blir, trots tydlig skyltning, inte helt lätt att ta sig till.

Kolning är något man ägnar sig åt här på hembygdsgården, en mila har rests och veden till kolningen ligger redo att användas (hur det nu går till när man kolar, det är ett område jag inte är särskilt bevandrad i).

När man vandrar runt i dessa härliga miljöer rinner tiden iväg fortare än man tror. Just här vid hembygdsgården spenderade vi ganska mycket tid. Är man inte intresserad av gamla hus och miljöer kan man alltid njuta av utsikten!

Hembyggdsgård med vacker utsikt

Gässligt i Dalälven

Att det finns gäss på Ön såg ni redan i förra inlägget. Efter att vi kikat runt på järnåldersgravfältet och beundrat utsikten gav vi oss ned till strandkanten på andra sidan ön för att beundra fåglarna på lite närmare håll. De var väl inte direkt jublande glada över att behöva umgås med oss men några foton fick jag med mig hem i alla fall.

Kanadagås i Dalälven

Kanadagässen var de som var mest pigga på att bli fotade men visst fanns det andra gäss att beundra också!

Änder

Järnåldersgravfältet på Ön

Efter gårdagens njutningsfulla promenad vid Hade styrde vi kosan till Ön. Ön är precis som det låter en ö i Hedesundafjärden och även här hittade vi ett järnåldersgravfält. Detta gravfält innehåller sex gravar och fyra runda stensättningar och är därmed mycket mindre än gravfältet i Hade som vi besökte tidigare under dagen.

Ön som gravfältet befinner sig på heter kort och gott Ön. Den hör, liksom Hade, till Hedesunda socken.

Skylt gravfält Ön.JPG

Här var gravarna betydligt mer överväxta och egentligen inte mycket att se alls som ni kan se på fotot nedan, men nog fanns det annat att vila ögonen på om man så ville!

Gravkulle

Utsikten från gravkullen går verkligen inte av för hackor, här kan man sitta länge och bara vara. Någon vänlig själ har dessutom satt ut lite bänkar här och där så att njutningen kan ske under ordnade och bekväma former.

Nedanför gravkullarna

Utsikt från gravkullarna

Staketet ni ser fotot här ovanför hör inte till någons trädgård, fullt så närgången är jag inte när jag är ute och far. Det hör till en kursgård som ligger vackert belägen vid älvkanten och är nog att betrakta som okej att beträda för allmänheten. Den observante kan också se några små prickar på den gröna åkern som syns på fotot – vill ni veta vad det är så ser ni det här;

Änder vid Dalälvens strand