Annandag jul – slutsignalen på julfirandet

Annandag jul – slutsignalen på julfirandet och jag överlevde denna dag också trots att dagen firades med jättegänget. Inget större fel på någon av dem egentligen men det blir lite för mycket för mig med hela gänget på en gång, jag tillhör ju den mer introverta delen av befolkningen som föredrar att umgås i mindre sällskap.

Som ni vet har jag ju skrivit tidigare att vi i princip slutat med julklappar i våra respektive familjer. Jag tror bestämt att några helt har missat det 😉

Julgran

Nu är det så att på den här sidan av släktträdet finns fortfarande ett antal relativt små barn vilket förklarar en stor del av julklappsberget ni ser under julgranen. Men med tanke på att de flesta av oss faktiskt firat jul även på julaftonen så känns det ändå som en ganska överdriven mängd julklappar.

Som sig bör så kom tomten också. Inte för att någon av ungarna tror på tomten längre, det är de alldeles för stora för, utan mest för att svärmor tycker att det ska komma en tomte. Av tradition (en relativt nyskapad sådan) är det alltid någon av de unga, vuxna kvinnorna som får äran att vara tomte och ofta ligger de helt klart i riskzonen att bli anklagade för sexuella trakasserier av de unga, vuxna männen i sällskapet. Som regel så skrattar alla så tårarna rinner när somliga av dem är igång så vi får väl låta udda vara jämnt 😉

Tomten

Med det får julen 2018 anses vara avslutad för vår del, nu återstår bara att plocka ner alla juleljus och återbörda det till förrådet i väntan på nästa års jul.

Juldagen – lugnet före stormen

Juldagen 2018 – lugnet före stormen. Dagen har ”firats” i lugn och ro på hemmaplan. Lite god mat, soffhäng, utevistelse och babbel med sambo är vad som stått på agendan.

I morgon tar vi nya tag och firar jul en gång till, då med sambons minst sagt stora släkt. Dagens vila får därmed närmast betraktas som lugnet före stormen. Det känns gott att ha hämtat lite kraft från naturen. Vackra skyar och älgmöten känns som ett riktigt bra sätt för att ladda upp batterierna!Nästan solsken

Solnedgång

Julafton 2018

Julafton 2018 är snart förbi. En lugn och fridfull julafton som firats hemma hos mor och hennes sambo. God mat i mängd som alltid när det är jul och en och annan julklapp trots att vi slutat med sådana 😉

Klappar

Julafton detta år får avslutas med en dikt som säkerligen många känner till, en dikt som min mormor älskade och som lästes varje jul när jag var liten! Och med den önskar jag er en god fortsättning på julhelgen!

Tomten

Ursprungligen publicerad i Ny illustrerad tidning 1881.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta
— »nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen
korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen,
glömsk av sele och pisk och töm Pålle i stallet har ock en dröm,
krubban han lutar över fylls av doftande klöver.

Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne,
går till hönsen, där tuppen står stolt på sin högsta pinne,
Karo i hundbots halm mår gott, vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner, de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt,
att de hålla hans flit i ära,
barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka, det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder
slumra som barn, men varifrån kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft, där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste,
nu är väl svalans boning tom, men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

God Jul!

God Jul

Jag önskar dig som brukar kika in här en riktigt GOD JUL – en jul just precis som du vill ha den!

Här firas julen precis som vanligt i omgångar och ganska stillsamt. Idag blir det en lugn och fridfull julmiddag hemma hos mor och hennes sambo, inget storslaget och vidlyftigt men mysigt och alldeles lagom!

I år fick  vi en vit jul vilket inte är så vanligt nuförtiden. Vaknade till 14 minusgrader i dag så en kvalificerad gissning från min sida är att snön kommer att stanna hela julhelgen! Med det önskar jag dig återigen en riktigt skön och trevlig jul!

Ser vi fram emot en vit jul?

De flesta av oss önskar oss förmodligen en vit jul. Julen blir ju så mycket ”juligare” med lite snö utanför fönstren. Men för tillfället ser det lite dystert ut med förutsättningarna för en vit jul här hos mig.

Jag tror de flesta av oss ser snön som en del av bilden av jul. Gnistrande vit snö i kombination med julens glitter och ljus. Men här utanför är det numera plusgrader och töväder, ett riktigt trist gråväder. Snön töar bort i en oroväckande hastighet. Det ser förvisso ut som om det ändå finns visst hopp om en vit jul. Enligt vädergudarna, eller i alla fall den vädergud jag konsulterat, ska både minusgraderna och snön återvända innan julen står för dörren. Det finns med andra ord hopp om en vit jul!

Jag är ju ingen vinterälskare men en vit jul vill jag ändå ha. Ska det nu envisas med att vara vinter kan den lika gärna vara vit, i vart fall fram till dess det nya året har infunnit sig. Men som det ser ut just precis nu så får jag nöja mig med de ganska få vinterfoton jag hittills skrapat ihop.

Amaryllis

Julen står snart för dörren och julblommorna börjar göra entré här hemma. Det är ju inte alldeles ovanligt att jag får en och annan julblomma i födelsedagspresent, kanske inte så konstigt när man som jag fyller år i december.

Detta året är på så sätt många andra år likt och jag fick en fantastisk amaryllis av svärmor i söndags. Nu har den bestämt sig för att det är dags att börja visa sin skönhet för omvärlden. På fotot här nedan ser den nästan röd ut men i verkligheten är den snarare åt det lite rosa (eller rosaröda) hållet, lite annorlunda färg än vad jag är van vid – men inte mindre vacker för den skull!

Min födelsedagsamaryllis

När jag ändå var i farten passade jag på att föreviga krukprydnaden. Det är inte varje dag man hittar en så lättfångad domherre (får jag väl tro att det är meningen att den ska föreställa, Melker tycker dock den är mer lik en rödhake och han kan sina fåglar betydligt bättre än mig) 😉

Domherre (?) i blomkrukan

Första advent

Livet rullar på och första advent har anlänt, den första av de fyra söndagarna innan jul. Skapad för att symbolisera väntan på Jesu födelse, numera mest en väntan på den kommersiella julen.

Oavsett vilken anledning var och en har för att ”fira” advent kan jag nog tycka att det är lite mysigt med alla ljus i mörkret. För mörkt är det nu, särskilt som det vackra vita från förra helgen (mest frost men vitt likafullt) förbytts i en grå, murrig och mörk värld. Att lysa upp tillvaron med adventsbelysning är faktiskt ingen dum idé om man ser det i det perspektivet!

Foto från gårdagens slit med att få upp adventsbelysningen, i dag ägnar jag mig mest åt att njuta av den!