Första mötet med gänget & Snöyra

Idag var det så dags för första mötet med nya gänget, vår nya nämnd. I december tackade vi av den föregående nämnden och idag tog vi med andra ord nya tag!

Efter denna dag vågar jag påstå ”So far, so good”. Det är ju alltid spännande med nytt styre och nya människor som man ska jobba nära med. Visst var det många frågor, till och med extremt många frågor men det var kloka och genomtänkta sådana och en alldeles uppenbar vilja att lära. Så det känns gott så här långt!

I övrigt håller vi på att bli alldeles insnöade känns det som. Snön har vräkt ner sen tidig eftermiddag och inte verkar den vilja sluta med det heller. Bilturen hem blev en spännande tillställning men som tur är går det ändå ganska bra att köra på oplogade vägar när det är sån lätt snö som faller just nu. Det återstår att se hur världen ser ut i morgon när jag ska ut och fara igen. Bjuder på ett litet foto från min numera väldigt vita värld – dock ser den inte så vit ut när jag fotar i mörkret 🙂

snöväder

Hemarbete av (minst) två anledningar

Idag är det jobb på hemmaplan som gäller, att ha den möjligheten är en av fördelarna med mitt jobb. En dag utan bokade möten kan lika gärna betas av hemma som borta. Nu händer det inte så ofta så jag får passa på när tillfälle ges!

Just den här möjligheten har jag inte utnyttjat till fullo tidigare. En av anledningarna till det är nog att jag tycker det är trevligt att ha mina kollegor i närheten. Men efter lite funderande har jag bestämt mig för att utnyttja möjligheten lite mer frekvent, det blir inte så ofta ändå som en dag är helt utan inbokade möten. I huvudsak finns det två anledningar till det. Den ena är att jag får mer ro att läsa ikapp, skriva och planera när jag sitter hemma. Sådant är ju viktigt för att få lite flyt i jobbet. Den andra anledningen är av hänsyn till miljön. Jag måste ju ta bilen för att komma till jobbet och genom att sitta hemma då och då så minskar jag i alla fall mitt miljöavtryck något. Kanske inte så stort bidrag i miljöfrågan men bättre med lite än ingenting alls tänker jag!

dscn7674

En annan positiv sak med hemarbetet är att jag får en helt annan möjlighet att ta mig ut och få lite dagsljus på lunchen. En härlig, men kylig, promenad blev resultatet idag. Sämre kan man allt ha det 😉

Vardagen kallar på uppmärksamhet

Julen 2018 är numera passerad och vardagen kallar på uppmärksamheten för en stund. Själv ska jag återgå i arbete idag medan förmodligen flera av er är fortsatt lediga (eller lediga på heltid vilket jag ibland kan avundas en aning).

Jag fick ju en dryg veckas ledighet före jul så det är egentligen inte särskilt synd om mig även om jag känner mig lite gnällig så här på morgonkvisten när jobbet väntar. Nu ska jag inte klaga alltför mycket, det rör sig om två jobbdagar på halvfart (får jag tro men det vet man aldrig så här på förhand) innan ännu en lite längre sammanhängande ledighet hägrar. Den ledigheten kommer sig av nyåret men jag passar på att utnyttja ledigheten till en födelsedag som händelsevis råkar sammanfalla med nyåret också. Somliga har det med andra ord alltid lite festligt och högtidligt på födelsedagen – vare sig de vill det eller ej 😉

Men nu är det hög tid att jag ger mig iväg mot jobbet och tar tag i en av de två arbetsdagarna som ligger framför mig. Risken att det är rejält halt på vägarna är överhängande. Efter två dagar med plusgrader och igår även en del regn har det frusit på igen så jag tänker att resan till jobbet får ta den tid den tar, att stressa i sånt väglag skulle bara vara dumt!

Sista mötet med gänget

De senaste fyra åren har jag varje månad tillbringat en heldag med våra politiker – vår nämnd. Idag var det sista mötet med det nuvarande gänget. Vi har förvisso inte alltid dragit jämnt men det hör liksom till att politiker och tjänstemän har lite olika åsikter så lite dystert kändes det ändå. Samverkan oss emellan har trots allt fungerat riktigt bra!

Efter nyår börjar en ny era – en ny nämnd och vi har egentligen ingen aning om hur det kommer att se ut. Det är inte utan att jag känner en viss oro för vad som komma skall, är det personer som är lätta att samarbeta med eller är det personer som gärna kör över oss tjänstemän (eller tjänstepersoner som vissa kommuner döpt sådana som mig till). Politikerna är ju en jätteviktig samverkanspart för oss (och vi för dem) så visst finns det skäl att vara lite orolig.

I den kommun jag arbetar i har man, till skillnad från i riket, kommit överens om hur kommunen ska styras. Ett delvis nytt styre om man jämför med tidigare år. Här samarbetas det över blockgränserna på hög nivå (S+C), det går om man vill 🙂

Nåja, jag blir nog varse hur det blir med detta vad det lider. Den som lever får se som det så vackert heter!

Många blommor och presenter delades ut en dag som denna – min fina födelsedagsros får vara stand-in för dessa.

Så rackarns trött

Nu är jag så rackarns trött. Höstmörkret, kylan och alldeles för mycket jobb sätter sina spår. Bara allt jobb skulle vara nog för att bli trött, det andra kommer med som ”grädden på moset” om än i en inte alltför positiv bemärkelse.

Det låter väl inte klokt att jobba så mycket som jag gör men just nu är vi inne i en hektisk period på jobbet. Ingen ursäkt egentligen men mitt i allt slit så tycker jag att det är förskräckligt roligt. Och just det är väl kanske få förunnat. Att fortfarande efter tio år på samma arbetsplats fortfarande kunna tycka att jobbet är vansinnigt roligt!

Om man bara kan hitta en sund balans mellan allt jobb och en fritid som ger utrymme för återhämtning så är det nog ingen större fara. Men det är väl där jag brister en aning är jag rädd. Jag har lite svårt att skapa den där tiden för återhämtning. Inte kan jag skylla på någon annan heller, jag styr ju faktiskt mitt jobb helt och hållet själv!

Nåväl, jag kanske får lite hjälp på traven trots allt. I morgon är jag inkallad till chefen för ett ”allvarligt samtal”. Hon tycker att jag jobbar lite för mycket så jag vet redan vad det samtalet kommer att handla om. Och inte behöver jag hennes hjälp för att komma tillrätta med det heller. Jag har redan planerat in 14 lediga dagar i följd i anslutning till julen. Men visst är jag innerst inne lite glad för att hon bryr sig 🙂

Men trött blir jag lik förbaskat och nu är det hög tid att göra något åt det – sängen väntar på en trött, hårt arbetande ”tant”!

En extraledig dag!

Nu ser jag fram emot en extraledig dag som lägligt nog infaller i morgon. Jobbet har tagit lite för mycket av min tid i anspråk på senare tid så nu är den banne mig dags för lite återbetalning av investerad tid – med ränta 😉

Mitt jobb har ju den lilla egenheten att det inte riktigt går att styra, jag har också så kallad ”förtroendearbetstid” eller ”oreglerad arbetstid” – vilket du vill. Det innebär att jag i princip måste jobba när det behövs – å andra sidan behöver jag inte jobba när det inte behövs. Det senare infaller väldigt sällan dessvärre. Jag har numera börjat bestämma lite själv när jag tycker att det inte behövs och förväntar mig helt krasst att min arbetsgivare instämmer i mina val. Nu har jag bestämt mig för att i morgon är en dag jag inte behöver jobba och så får det bli!

För morgondagen är planen en skön sovmorgon med en därpå följande slö start. Sen får vi se vad dagen bjuder på, något problem att sysselsätta mig kommer jag inte att ha det är då ett som är säkert. Men det bästa är förmodligen stunden just nu – när jag har allt kvar att se fram emot 😉

Reprisfoto från en annan ledig dag!

En aning taggig

Ryggvärken hänger med och jag börjar av den anledning känna mig en aning taggig. Det tar på humöret att ha ont! När det dessutom händer lite eländigheter på jobbet kände jag att jag inte riktigt hade den energi och det goda humör som krävdes för att ta itu med det. Jag åkte helt sonika hem i stället!

Möjligen är det inte det bästa sättet att hantera det men det var det sätt som energin räckte till. Så enkelt var det med det! I stället gav jag mig ut i skogen för att ge ryggen ett ”gympapass” i förhoppning om att det ska göra susen – och vad hittar jag väl där? Jo några som är minst lika taggiga som jag 🙂

Taggig röksvamp.JPG

Under slutet av veckan har jag med ljus och lykta letat efter en naprapat som har tid för mig men jag är nog långt ifrån ensam att ha en ond rygg – som tidigast kan jag få en tid i början av nästa vecka. Men nu väntar en härlig helgs vila och min förhoppning är att jag efter den inte har något mer behov av att gå till naprapaten!

Kvällsarbete och morgonledigt

Gårdagskvällen gick åt till kvällsarbete vilket betyder lite morgonledigt som kompensation. Igår gick jag, på chefens order, på kommunfullmäktiges sammanträde. Det första sammanträdet med det nya styret i kommunen för övrigt.

Kommunfullmäktige är inget jag normalt sett går på men ibland behöver vi tjänstemän också vara med och höra vad som beslutas eller rapporteras. Igår var det en rapport som skulle föredras vilken intresserade även oss. Rapporten var intressant på sitt sätt men tyvärr las den upp mer som ett utpekande av allt som inte har fungerat så bra istället för att fokusera på hur saker och ting kan förbättras. Det senare alternativet är ju så mycket mer pedagogiskt enligt min mening, särskilt om man vill få folk att jobba för förbättring.

Gårdagens möte var en riktigt långdragen historia vilket föranleder lite extra ledighet så här en alldeles vanlig onsdagsförmiddag. Kanske jag upplevde mötet som lite extra långdraget då jag fortfarande har svårt att sitta still längre stunder på grund av ryggvärken. Men, om jag ska vara fullkomligt ärlig så hade jag nog tyckt att det var lite överdrivet långt i alla fall. Jag kan ärligt erkänna att den politiska världen inte är en värld som jag känner mig helt bekväm i 😉

Björkstammar
Politik för mig – när man inte ser skogen för alla träd 😉

 

Planeringsdag

Hur kan man bli så trött av att göra så lite? Idag var det planeringsdag för mitt lilla jobbgäng och även om vi egentligen inte gjort så mycket annat än att prata och fundera så är jag helt slut.

Idag har vi avhandlat vikten av att samverka, våra uppdrag och våra roller. Vi är fyra enheter som jobbar tight med varandra och ibland – eller rent av ofta – uppstår irritationsmoment då det är lite oklart vem som egentligen är den som ska ansvara för att jobbet utförs. Sådan irritation är helt klart ett störande moment och medför både mer arbete och en sämre arbetsmiljö. Vi var alla djupt eniga om att detta är ett problem men den enigheten medför inte att problemet blir lättare att lösa.

Dagen till ära var det jag som skulle hålla ihop planeringsdagen och det tar mer på krafterna än man kan tro att ha fullt fokus en hel dag. Men jag måste ändå säga att dagen avlöpte väl och vi gick därifrån med ett antal områden som vi identifierat där samverkanssvårigheterna ofta uppstår och där vi behöver bena ut ansvarsfrågan. En bra början på ett framtida gott samarbete tänker jag. Dessutom – Rom byggdes inte på en dag och man förändrar inte en kommunal koloss på en dag heller 😉 Man får helt enkelt ta några steg i taget!

Lönnlöv i trappen

En innehållsrik semester…

En innehållsrik semester börjar gå mot sitt slut. Lite kluven över det faktumet är jag allt. Jag gör mig nog bäst som ledig om jag ska vara ärlig!

Samtidigt gillar jag i stor utsträckning mitt jobb (lite kluven till det också faktiskt) och utan jobb att relatera till skulle jag nog inte tycka att ledigheten var lika skön. Skön javisst, men inte lika skön. Med ledighet på heltid blir ju det också vardag och inte den guldkant det är nu, men å andra sidan skulle jag nog gilla och vara väldigt nöjd med den vardagen ändå 😉

Som jag inledde inlägget har det varit en innehållsrik semester, vi har farit och flängt både hit och dit. Allt det där vi skulle ha gjort på hemmaplan har i stort sett lagts i malpåse, inledningsvis på grund av värmeböljan som medförde att man helt enkelt inte orkade och senare för att lusten inte infunnit sig. Allt farande har dock medfört att det blivit en rejält dyr semester, att fara runt som vi gjort blir nog dyrare än vilken utlandssemester som helst. Men å andra sidan har det varit värt det, vi har haft ganska kul trots allt!

Jag tänker inte ens försöka räkna upp vad vi roat oss med, har du läst här på bloggen så har du ändå ganska bra koll. Denna sista vecka bestämde jag mig för att ta det lite lugnt och hålla mig någorlunda på hemmaplan – vilket resulterat i att jag börjar bli lite sugen på att jobba igen. Jag fick väl helt enkelt tråkigt 😉

Här följer ett litet urval av semesterfoton i repris, en bråkdel av vad som faktiskt fotats!