Vid fågelmatningen

Hittade en nykomling vid, eller i alla fall i nära anslutning till, fågelmatningen idag. En för mig okänd småfågel. Förmodligen har jag sett den förut men det är då inget jag vare sig lagt märke till eller funderat över.

Den lille gynnaren, eller snarare de små gynnarna för de var en hel flock, skuttade mest runt i snön en bra bit från fågelmatningsstationen. Jag förmodar ändå att de hämtar en och annan godbit där ändå annars hade de ju inte behövt hålla hus där. Jag tror det är en gråsiska men helt säker är jag inte. När jag läser om den så tycks gråsiska har flera underarter som kanske stämmer in bättre men jag nöjer mig med att tro att det är just en gråsiska.

Ser minst sagt irriterad ut över mitt intrång i hens personliga sfär.
Gråsiska utan rött på bröstet – eller är det någon helt annan fågel?
Gråsiska med rött på bröstet, en modig liten gynnare som vågade sig ganska nära.

Vissa av dem hade rött på bröstet, andra inte. Gemensamt för dem alla var den röda fläcken på huvudet. 

Inte så aptitretande – för mig

Igår fick jag för mig att köpa lite nytillskott till menyn i fågelrestaurangen. Jag kan inte påstå att det ser så aptitretande ut – inte för mig i alla fall.

Numera står också mjölmask på menyn, till vissa fåglars glädje får jag hoppas. Nu har jag läst mig till att det inte är mat för den kyligare årstiden av någon anledning, men så här på hösten borde det fungera fint. Men, som skrivet, aptitligt ser det inte ut!

Mjölmask
Frystorkad mjölmask – en delikatess?

Nu tror jag inte att fåglarna bryr sig särskilt mycket om matens utseende så det fungerar nog ändå. Idag var det blåmesarna som var modigast och som vågade sig fram först efter det att jag fyllt på foderautomaten. Lite konfunderade var de allt över den där tanten som satt på en uppochner vänd hink under trädet men de bestämde sig för att inte låta mig störa 🙂

Bring it on!

Vintern fortsätter med sitt övertagande, som det ser ut har hösten inte mycket att sätta emot även om blomstren på sina håll fortsätter att kämpa för sin överlevnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Själv känner jag mig någorlunda redo för vad som komma skall. Bilen har försetts med vinterdäck, traktorn (som används för snöröjning här hemma på gården) är servad, pelletsförråden är påfyllda, klockan är inställd på vintertid och vinterkläderna är framplockade. Nu säger jag bara ”Bring it on” vintern, jag är redo!

Därmed inte sagt att jag gillar vintern. För den som mot all förmodan missat det så – det gör jag inte! Det är så här års jag på fullt allvar funderar över att göra som flyttfåglarna – dra mot varmare breddgrader för en längre tid!

Restaurangbesökare

Dagen till ära fick jag både tid och möjlighet att i dagsljus beundra besökarna i min lilla restaurang. Den har blivit mer välbesökt än jag vågat hoppats på och som det ser ut är besökarna ganska nöjda med utbudet.

Under förmiddagen har vädret pendlat mellan strålande solsken och snö som vräker ner – nu återstår att se vem som går segrande ur striden. Hösten eller vintern.

Restaurangen bygger ut

Restaurangen jag öppnade i förra veckan visade sig vara populär och redan nu, efter endast en kort tids öppethållande, så bygger den ut. Kanske mest för att det visade sig att jag tycker det är kul men också för att besökarna förefaller nöjda med vad som serveras.

I söndags gav jag mig iväg till ÖoB och inhandlade en fågelmatare (borde det inte heta foderautomat?) till småfåglarna. Skalade solrosfrön och jordnötter följde också med hem, för vad vore en fågelmatare utan fågelmat? Nu räckte inte min lediga tid riktigt till så själva utbyggnaden dröjde ett tag, men till slut så löste det lilla problemet sig också och fåglarna kan numera avnjuta lite frön och nötter också utöver vad som sedan tidigare serveras i restaurangen. Med det får jag nog begränsa mig lite, det är ju inte min mening att knycka alla gäster från mina grannars fågelmatningar. Nu finns det nog gäster så det räcker åt alla – men ändå 😉

Fågelmatare

Säsongsrestaurangen har öppnat

Så har säsongsrestaurangen slagit upp sina portar för den här säsongen. Efter några frostiga nätter tänkte jag att det kanske var dags. Nu hoppas jag att gästerna väljer min restaurang och inte någon av de andra som finns här i närheten – de är nämligen vanligt förekommande här i byn!

Jag brukar vanligtvis inte mata småfåglarna vintertid. En anledning är att alla andra i byn gör det så hittills har det känts ganska onödigt. Men i år så utökas fågelrestaurangerna med ytterligare en här i byn och jag tror inte småfåglarna misstycker! Den första veckan står det talgbollar och fett med russin käckt serverat i kokosnötsskal på menyn. En baktanke med att mata de små liven är naturligtvis att kunna beundra dem på nära håll, kanske jag till och med kan få ett eller annat bra foto!

Detta bildspel kräver JavaScript.