En hungrig blåmes

Jag fortsätter mina försök att fota småfåglarna vid fågelmatningen. Idag blev jag lite mer närgången så besöksantalet krympte en aning. Blåmesarna är ganska orädda så de vågade sig fram först.

Att befinna sig på närmare avstånd innebär att jag inte behöver zooma lika mycket och ändå kan jag komma ganska nära. Sen gäller det att jag lär mig att få fokuset på rätt ställe också. På bilderna som följer har jag väldigt skarpa jordnötter medan fågeln är en aning ”luddig”. Inte riktigt det jag tänkt mig – men det tar sig 🙂

Tanken när jag gick ut var att försöka få några närbilder på den lilla svartmesen som brukar hänga här men det var en snabb liten rackare så där hade jag inget att hämta (annat än mycket suddiga foton – sådana blev det gott om).

Blåmes vid fågelmatningen

Hungrig blåmes

Pippi på småfåglar

Lite pippi på småfåglar har jag allt fått, eller i alla fall pippi på att försöka fota dem. Jag ber er verkligen observera ordet försöka i föregående mening. Försök är just vad det är för jösses så svårfångade de små liven är.

Nu försöker jag inte att fånga fåglarna på riktigt så klart. Jag nöjer mig med att försöka få dem att fastna på bild vilket är fullt tillräckligt svårt. Men skam den som ger sig, jag fortsätter att hänga vid fågelmatningen för att se om jag någon gång kan få till ett sånt där riktigt pangfoto ni vet. Än har det inte hänt – men kanske det gör det någon dag 🙂

Samsas med varandra
Fullt fart vid matbordet – talgoxen, blåmesen och vad jag tror möjligen är en gråsiska (alternativt en pilfink) samsas om maten.
Samsas om godsakerna
Jordnötterna går verkligen hem hos blåmesarna!

Bättre en fågel i handen…

Bättre en fågel i handen… är förvisso början på ett svenskt ordspråk men det är inte i den betydelsen jag använder orden idag. I dag hade jag bokstavligt talat en fågel i handen – en blåmes närmare bestämt.

Den stackars lilla blåmesen lyckades flyga in i ett fönster här hemma och låg nedanför avsvimmad i den kalla frosten. Inledningsvis trodde jag faktiskt att den brutit nacken och dött men så såg jag de små andetagen och tog upp den lille och värmde den i handen. Med tiden piggnade den på sig och vi hade en trevlig liten pratstund om olämpligheten i att inte se sig för när man flyger – det kan ju sluta illa. Som tack poserade den en stund framför mobilkameran innan den gav sig iväg på nya äventyr, till synes oskadad.

Blåmes1

Blåmes

Slö, slöare, slöast!

Min lediga dag har glidit förbi och själv har jag glidit runt utan att göra särskilt många knop alls. Jag har helt enkelt varit slö, slöare och slöast. Inte helt olik Mark Twain med andra ord!

“Jag har sett människor som är trögare än jag – och sävligare… och till och med stillsammare, lojare och latare än jag. Men de var döda.”– Mark Twain

Förvisso var slöandet välbehövligt med tanke på hur hektiskt det varit den senaste tiden. Samtidigt har jag hur mycket som helst att göra så det känns lite som slöseri med tid. Nu tror jag att slöandet ändå lönar sig i längden för min del, man ska ju inte bränna sitt ljus i båda ändar sägs det.

FågelmatstationMen visst gör man en hel del ändå trots att det inte känns så. På förmiddagen monterade jag ihop en fågelmatstation som jag köpte på Ö&B i helgen som gick. Lite ordning och reda på alla foderautomater skadar sannerligen inte! Fågelmatstationen ser lite ranglig ut på bilden men var faktiskt stadigare än jag trodde. Nu står den ordentligt nedspettad (ryggen höll för övningarna med spettet!) under min stora lönn, där tror jag att fåglarna kan känna sig ganska trygga när de mumsar i sig vad som bjuds. När jag ändå var på ledigheten satte jag mig en stund för att beundra mitt verk och ta några foton på småfåglarna och kunde glädja mig åt några nykomlingar i den hungriga skaran som jag inte sett förut!

När dagen kommit halvvägs kom sambon hem från jobbet. Han har äntligen frisknat på sig så pass att han så sakteliga börjat återgå till arbete igen. Deltid än förvisso men helt klart går det åt rätt håll. Det har tagit sin rundliga tid men nu håller jag både tummar och tår för att det håller hela vägen den här gången! En sen lunch och lite småpyssel fick eftermiddagen att rinna iväg.

I morgon återgår allt till den vanliga vardagen, nästan i alla fall. Det blir en sen start på dagen då jag ska iväg på annat håll för ett möte men efter lunch så ska nog allt vara som vanligt igen, jobb och lite mer jobb med andra ord. Men jag kan ju alltid glädjas åt att då är det fredag och två nya, lediga dagar är under uppsegling.

Arga blickar från en Blåmes
Reprisfoto från dagens fågelskådning – en blåmes som inte ser ut att uppskatta mitt sällskap 🙂

Kvällen har, som sig bör en slö dag, mestadels tillbringats i soffhörnet. Vi har fått lite pippi på att titta på serier vilket egentligen inte alls är något vi borde ägna oss åt – men å andra sidan är vi vuxna nog att göra precis som vi vill 😉

Nyskrivet

Några nykomlingar i skaran

En stund av förmiddagen denna lediga dag har ägnats åt att beundra mina bevingade vänner. Dagen till ära fann jag några nykomlingar i den hungriga skaran av småfåglar.

Nu är jag långt ifrån någon expert på småfåglar så det får helt enkelt bli några vilda gissningar på vad det rör sig om för filurer. Men med hjälp av Google så tror jag mig veta att nykomlingarna är Svartmes och antingen Talltita eller Entita. Nu spelar det mindre roll, de är vackra att se på oavsett vad de borde tituleras som!

Men så klart dök några gamla bekanta upp också. Talgoxen och Blåmesen är ju regelbundna gäster. Nötväckan likaså men hen ville inte vara med på bild idag. Gråsparvarna är ganska blyga och vill sig inte fram när jag är ute med kameran, de visar sig bara när jag håller mig på behörigt avstånd. Lite märkligt för jag trodde de var en av de mer orädda fåglarna.

Inte så aptitretande – för mig

Igår fick jag för mig att köpa lite nytillskott till menyn i fågelrestaurangen. Jag kan inte påstå att det ser så aptitretande ut – inte för mig i alla fall.

Numera står också mjölmask på menyn, till vissa fåglars glädje får jag hoppas. Nu har jag läst mig till att det inte är mat för den kyligare årstiden av någon anledning, men så här på hösten borde det fungera fint. Men, som skrivet, aptitligt ser det inte ut!

Mjölmask
Frystorkad mjölmask – en delikatess?

Nu tror jag inte att fåglarna bryr sig särskilt mycket om matens utseende så det fungerar nog ändå. Idag var det blåmesarna som var modigast och som vågade sig fram först efter det att jag fyllt på foderautomaten. Lite konfunderade var de allt över den där tanten som satt på en uppochner vänd hink under trädet men de bestämde sig för att inte låta mig störa 🙂

Mina bevingade vänner

Jag tog mig en stund mitt på dagen för att beundra mina bevingade vänner. I det kalla och snöiga väder som denna dag bjuder på behöver de fylla på energidepåerna en aning – och värre lär det väl bli vartefter vintern fortskrider!

Det tog en liten stund innan de kände sig trygga med att jag satt alldeles nedanför foderautomaten men så snart den första fågeln vågade sig fram var den otryggheten som bortblåst. De är snabba de små liven och fotona blir därefter – jag behöver öva mycket mer på det här med att fota fåglar och – som det ser ut – så har jag alla möjligheter alldeles utanför dörren nu. Men ack så kallt om fingrarna det blir när man sitter still och väntar på rätt tillfälle!

Bring it on!

Vintern fortsätter med sitt övertagande, som det ser ut har hösten inte mycket att sätta emot även om blomstren på sina håll fortsätter att kämpa för sin överlevnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Själv känner jag mig någorlunda redo för vad som komma skall. Bilen har försetts med vinterdäck, traktorn (som används för snöröjning här hemma på gården) är servad, pelletsförråden är påfyllda, klockan är inställd på vintertid och vinterkläderna är framplockade. Nu säger jag bara ”Bring it on” vintern, jag är redo!

Därmed inte sagt att jag gillar vintern. För den som mot all förmodan missat det så – det gör jag inte! Det är så här års jag på fullt allvar funderar över att göra som flyttfåglarna – dra mot varmare breddgrader för en längre tid!

Restaurangbesökare

Dagen till ära fick jag både tid och möjlighet att i dagsljus beundra besökarna i min lilla restaurang. Den har blivit mer välbesökt än jag vågat hoppats på och som det ser ut är besökarna ganska nöjda med utbudet.

Under förmiddagen har vädret pendlat mellan strålande solsken och snö som vräker ner – nu återstår att se vem som går segrande ur striden. Hösten eller vintern.