Gott nytt år!

Gott nytt årMed detta lilla inlägg vill jag önska alla er som besöker min blogg då och då ett riktigt gott nytt år!

Min förhoppning är att mitt – och ert – år blir just precis som var och en av oss vill ha det. För min egen del handlar det främst om att få fortsätta att ha hälsan i behåll, när det kommer till kritan så är det ju det viktigaste av allt. Visst tusan vill jag ha både fred på jorden och bli rik men utan hälsan i behåll har jag inget utbyte av det i alla fall. Så den önskningen får nog toppa önskelistan för året som kommer! I övrigt hoppas jag på ett spännande år med tid och energi att umgås med mina nära och kära och att uppleva både delar av världen och Sverige. Det är vad jag hoppas att jag kan se fram emot – vad ser du fram emot?

Med det återstår bara att önska dig ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Frostig nyårspromenad

Passade på att smita ut en stund på förmiddagen innan allt denna dag för med sig drar igång. En frostig och skön nyårspromenad.

Rimfrosten har lagt sig över det lilla av snön vi fick behålla efter jul, trots att snölagret är ganska tunt är världen vintervit. Jag kom ut i grevens tid för nu vräker snön ner över nejderna här omkring. Men nu är det hög tid att jag tar itu med förberedelserna inför födelsedagsfirandet. Snart dundrar den fikasugna släkten in. Först efter det får vi börja fundera på att fira nyår, i allmänhet är vi så trötta när den tiden kommer att vi knappt orkar vaka in det nya året 😉

Frostig värld
En vintervit värld
Frostig stolpe
Allt är täckt i ett tjockt lager rimfrost
Frostiga bär
Infrusna bär!

Fick en liten present…

Idag fick jag en liten present av min syster, jag får förmoda att den är ett litet tack för hundvaktandet. Hittade den nedsmugen i en av mina kassar när jag kom hem från dagens shoppingrunda. Vissa små presenter värmer lite extra i hjärtat 🙂

Som ni ser har jag redan hunnit inviga den också, jag tycker nog att teet smakade lite extra gott när det serverades i den muggen!

Mugg

Bye bye 2018

Så är det då snart dags att säga ”bye bye” till året som snart passerat. Ett ganska lugnt år för min egen del. Det mesta har gått sin gilla gång med några få undantag.

Det som sticker ut mest är väl kanske den sommar vi fick, en rejäl och långvarig värmebölja som resulterade i torka och därtill hörande skogsbränder. Hur det än var med värmen så pallrade vi oss iväg till Gotland en sväng (det var minst lika varmt där så klart) och en hel del dagsutflykter orkade vi också med.

Veteax och baldersbrå
Tidig skörd efter torr sommar
Stup
Stup vid rauken Jungfrun
Magiska reflektioner
Höst vid Sevedskvarn, Gysinge – en av många dagsutflykter

Några längre resor blev det inte detta år, det spar vi till framtiden – en ska ha något att göra då också. 2018 blev året då min ingifta morbror till sist fann ro och vila, demens är en sjukdom som en inte ens önskar sin värsta fiende och jag tror vi alla är eniga om att det var skönt för honom att till slut finna ro.

Droppar i ros
En ros till minne av morbror

I övrigt har nog 2018 varit ett lugnt år för min egen del. Samhälleligt har det sett lite annorlunda ut, rörigt och stökigt minst sagt. Efter ett katastrofalt val har Sverige ännu ingen regering, Trump härjar på och det är mycket i den stora vida världen som pekar på att det även fortsättningsvis kommer att vara osäkert, rörigt och stökigt.

Som avslutning på året bjöds vi på en vit jul och faktum är att det, trots några dagar med plusgrader, faktiskt fortfarande är snö ute. Meteorologerna har varnat för att den extremt varma sommaren skulle åtföljas av en riktig vargavinter. Under ett tag trodde jag de skulle få rätt, när snön kom redan i oktober och november bjöd på tvåsiffriga minusgrader. Som tur är verkar det ha bromsats upp en aning efter det – men än är det mycket vinter kvar så… den som lever får se hur det blir med det 😉

Med det tackar jag 2018 för året som gått och ser fram emot ett nytt, oskrivet 2019.

Promenad i vackert vinterväder

De två arbetsdagarna raskades av i en rasande fart och nu stundar fyra lediga dagar igen. Vad passar bättre än en promenad, särskilt som vintervädret visade sig från sin bästa sida idag.

Några minusgrader och lite solsken mellan molnen ger en känsla av vårvinter men jag får nog inse att jag får vänta länge på våren, vinter kommer det att vara några månader till. Fotolusten vill inte riktigt infinna sig och det är väl som det ska vara får jag förmoda även om det känns lite ovant. Just nu känns det som om det mesta här hemomkring redan är förevigat, jag antar att lusten återvänder så snart något nytt och roligt att fota dyker upp 😉

Moln
Moln kan anta fantastiska skepnader – här bygger de torn
Långt borta
Långt, långt på andra sidan åkrarna går hästarna i sin hage. Här fick kameran anstränga sig till det yttersta med full zoom vilket kan vara en av anledningarna till kvaliteten på fotot 🙂

Fredagsnöje – avloppsrensning

Man kan roa sig på många sätt en fredagskväll – och det finns också sätt som inte roar en så väldigt mycket. Avloppsrensning tillhör sådant som inte roar mig det minsta, inte desto mindre behöver det göras när det uppstår hinder i vägen.

Och idag gjorde det just det, uppstod hinder i vattenvägen. Som fastighetsägare har man då två val, ringa in en rörmokare (fredag kväll, lycka till med det) eller kavla upp tröjärmarna och ta tag i saken. Vi valde det senare med lite bistånd från min farbror som har en fantastisk ”avloppsrörsrensare” som man kopplar till högtrycken. Det tog oss förvisso hela kvällen men nu rinner vattnet undan så fint (och raskt) ur diskhon igen.

Det är tur att sådant inte inträffar så ofta. Vi konstaterade ikväll att det är 25 år sedan vi byggde om och drog om avloppet till köket och nu var det första gången som det uppstod problem. Vi ska kanske inte klaga så mycket över det med andra ord men nog finns det ganska många saker jag hellre roat mig med en fredagskväll 🙂

Vardagen kallar på uppmärksamhet

Julen 2018 är numera passerad och vardagen kallar på uppmärksamheten för en stund. Själv ska jag återgå i arbete idag medan förmodligen flera av er är fortsatt lediga (eller lediga på heltid vilket jag ibland kan avundas en aning).

Jag fick ju en dryg veckas ledighet före jul så det är egentligen inte särskilt synd om mig även om jag känner mig lite gnällig så här på morgonkvisten när jobbet väntar. Nu ska jag inte klaga alltför mycket, det rör sig om två jobbdagar på halvfart (får jag tro men det vet man aldrig så här på förhand) innan ännu en lite längre sammanhängande ledighet hägrar. Den ledigheten kommer sig av nyåret men jag passar på att utnyttja ledigheten till en födelsedag som händelsevis råkar sammanfalla med nyåret också. Somliga har det med andra ord alltid lite festligt och högtidligt på födelsedagen – vare sig de vill det eller ej 😉

Men nu är det hög tid att jag ger mig iväg mot jobbet och tar tag i en av de två arbetsdagarna som ligger framför mig. Risken att det är rejält halt på vägarna är överhängande. Efter två dagar med plusgrader och igår även en del regn har det frusit på igen så jag tänker att resan till jobbet får ta den tid den tar, att stressa i sånt väglag skulle bara vara dumt!

Annandag jul – slutsignalen på julfirandet

Annandag jul – slutsignalen på julfirandet och jag överlevde denna dag också trots att dagen firades med jättegänget. Inget större fel på någon av dem egentligen men det blir lite för mycket för mig med hela gänget på en gång, jag tillhör ju den mer introverta delen av befolkningen som föredrar att umgås i mindre sällskap.

Som ni vet har jag ju skrivit tidigare att vi i princip slutat med julklappar i våra respektive familjer. Jag tror bestämt att några helt har missat det 😉

Julgran

Nu är det så att på den här sidan av släktträdet finns fortfarande ett antal relativt små barn vilket förklarar en stor del av julklappsberget ni ser under julgranen. Men med tanke på att de flesta av oss faktiskt firat jul även på julaftonen så känns det ändå som en ganska överdriven mängd julklappar.

Som sig bör så kom tomten också. Inte för att någon av ungarna tror på tomten längre, det är de alldeles för stora för, utan mest för att svärmor tycker att det ska komma en tomte. Av tradition (en relativt nyskapad sådan) är det alltid någon av de unga, vuxna kvinnorna som får äran att vara tomte och ofta ligger de helt klart i riskzonen att bli anklagade för sexuella trakasserier av de unga, vuxna männen i sällskapet. Som regel så skrattar alla så tårarna rinner när somliga av dem är igång så vi får väl låta udda vara jämnt 😉

Tomten

Med det får julen 2018 anses vara avslutad för vår del, nu återstår bara att plocka ner alla juleljus och återbörda det till förrådet i väntan på nästa års jul.

Juldagen – lugnet före stormen

Juldagen 2018 – lugnet före stormen. Dagen har ”firats” i lugn och ro på hemmaplan. Lite god mat, soffhäng, utevistelse och babbel med sambo är vad som stått på agendan.

I morgon tar vi nya tag och firar jul en gång till, då med sambons minst sagt stora släkt. Dagens vila får därmed närmast betraktas som lugnet före stormen. Det känns gott att ha hämtat lite kraft från naturen. Vackra skyar och älgmöten känns som ett riktigt bra sätt för att ladda upp batterierna!Nästan solsken

Solnedgång

Skogens konung på flykt

Idag fick jag en upplevelse utöver det vanliga när jag tog min förmiddagspromenad. Jag fick se skogens konung, eller i det här fallet kanske skogens drottning. Dessvärre var hon på flykt undan en jagande hund.

Att jaga älg med hund är inte tillåtet så här års annat än under väldigt speciella omständigheter, nu var det ingen typisk älghund som var på jakt utan vad som såg ut att vara en vanlig sällskapshund som förirrat sig ut i markerna. Jag tror med andra ord inte det är någon jägare ute som ägnar sig åt tjuvjakt på älg! Hunden var inte så stor så älgen hade inga synbara svårigheter att hålla sig undan utan lufsade på i ett relativt lugnt tempo över åkrarna. Lite oroväckande dock att de här är på väg mot en stor och hårt trafikerad väg – men jag hörde inga hastiga inbromsningar eller annat som tyder på att vare sig älg eller hund råkade illa ut.

Älg

Älg i farten