I onsdags for vi ju runt en del och hamnade slutligen vid Hälleskogsbrännans naturreservat, det första naturreservat jag sett som varit tillgänglighetsanpassat vilket jag nämnde i onsdagens inlägg. Jag får förmoda att det är Länsstyrelsen i Västmanlands län som ordnat med ramper och annat som underlättar för de med en funktionsnedsättning liksom för de som vill ta med sig barnvagnen upp till utsiktstornet.
Klicka på bilden så kan du läsa vad som står på skylten!
Längs rampen, som du kan se här nedanför, finns små ”rastplatser” i form av plattformar med sittplats för den som behöver sätta sig och vila en stund. Rampen är lång och lutar svagt uppåt (eller nedåt beroende på vilket håll du är på väg åt) så det kan kan vara bra att kunna sätta sig en stund om man inte är i så god form av någon anledning.
Här ser du hur rampen vindlar sig fram över det brända området. På sina håll finns också små trappor ned till marken och även här har man tänkt på dem som har en synnedsättning så trapporna är tydligt utmärkta med ”punkter” i avvikande färg och struktur så att ingen ska behöva kliva utanför rampen av misstag.
I slutet av rampen finns ett utsiktstorn i två våningar, detta torn har bara trappor men för den som inte kan – eller vill – klättra upp finns en utsiktsplattform nedanför tornet. På plattformen finns gott om sittplatser för den som vill pausa en stund och fascineras av utsikten över naturen som så sakteliga återhämtar sig efter den stora branden.
Här finns även ett ”uteklassrum” för föreläsningar och under detta finns både tillgänglighetsanpassade toaletter liksom en regn- och vindskyddad grillplats. Vill man inte grilla kan man alltid använda sittplatserna som skydd om det skulle börja regna. Sen kan väl jag, i dessa torkans tider, fundera lite över valet att bygga ett flertal grillplatser här ute i skogarna. Men å andra sidan är det ju bättre att folk använder dem än att någon får för sig att använda en engångsgrill här, men förhoppningsvis är folk kloka nog att följa det totala eldningsförbud som råder just nu.
Jag måste säga att det är imponerande vilket jobb som lagts ned för att göra platsen tillgänglig för alla, det underlättar ju helt klart även för oss som inte har några direkta funktionsnedsättningar. Att ta sig upp på Grävlingsberget utan att använda rampen skulle vara ett ganska stort projekt för som ni ser på fotot med rampen så är markerna inte särskilt lättillgängliga.
