Skekarsbo vid Färnebofjärden

Efter turen till Ingbo källor åkte vi vidare mot Skekarsbo, en utsiktsplats i Färnebofjärdens nationalpark. En färd på smala vintervägar genom skogarna utanför Tärnsjö.

Det var inte utan att jag höll i hatten (hade gjort om jag haft någon i alla fall) och bad till gudarna om att jag inte skulle möta någon på de smala och hala småvägarna. Det gjorde vi nästan inte heller, en enda bil och den mötte vi lämpligt nog när vi nästan var framme och vägen var bred och fin.

dalälven vid skekarsbo
Utsikt från bilparkeringen

Här inne i fjärden, eller viken vilket det nu är, har isen nästan lagt sig helt på Dalälven. Jag förmodar att, om kylan fortsätter, det inte dröjer länge förrän isen lagt sig ordentligt och man kan se folk ute och åka skridsko eller skidor över isarna. Inget för mig, ska jag ge mig ut på isarna vill jag försäkra mig om att det är bottenfruset först 😉

bryggan vid skekarsbo

båtplats vid skekarsbo

Översnöad båt

Vid Skekarsbo finns också ett utsiktstorn, Skekarsbotornet, från vilket man ska kunna se i princip hela nationalparken. Tornet är 20 meter högt och mäter 97 meter över havet från högsta plattformen. Inget för mig som är höjdrädd med andra ord – jag fick nöja mig med vyerna i marknivå.

Översnöade bojar
De här bojarna flyttar sig inte någonstans innan våren anländer 🙂

Jag måste medge att jag är inte helt säker på stavningen här, på vissa ställen kan man läsa Skekarsbo och på andra Skekarbo. Jag har valt den förstnämnda stavningen av den anledningen att det är vad nationalparkens hemsida valt att använda.

Med det vände vi hemåt, nöjda och belåtna efter dagens naturupplevelser. Som lite kuriosa kan jag berätta att jag också fick se två örnar (vid olika tillfällen). Några foton kan jag inte bjuda på för naturligtvis dyker de upp när jag kör bil, fotografering vid dessa tillfällen är klart olämplig. Vi tror hur som helst att det var havsörn vi fick beskåda, mäktiga fåglar minst sagt.

Ingbo källor i vinterskrud

Idag blev det en tur till bland annat Ingbo källor som finns vid Östa naturreservat utanför det lilla samhället Tärnsjö. En plats som kan vara näst intill magisk när vädret är på det humöret.

I skogskanten hittar du källorna som levererar imponerande 4,3 miljoner liter vatten per dygn! Fram till den första källan leder en tillgänglighetsanpassad ramp så att även personer med funktionsvariationer kan ta sig ut till källan.

ingbo kvarn i bakgrunden

ingbo källa

vinter vid ingbo

Just idag kunde jag fånga fantastiska speglingarna på källornas yta, fantastiskt att vattnet stundtals är helt spegelblankt (på det ena fotot) med tanke på hur mycket vatten som passerar förbi!

upp och ner på källan

upp och ner i ingbo

Vid källorna finns också en gammal kvarn, en restaurerad skvaltkvarn som numera är i sin forna glans och där du både kan köpa skvaltkvarnsmalt dinkelmjöl liksom hyra in dig för att mala dina egna, ekologiska sädesslag. Mjölnarens stuga (tror jag att det är) hittar du också här.

ingbo kvarn

igenobommad stuga i ingbo

För den vandringssugne finns det en fin vandringsled som passerar förbi vid källorna, ett perfekt ställe för ett litet stopp på vandringsvägen!

för den vandringssugne

Dagen till ära var omgivningarna täckta i ett tjockt lager rimfrost och ni som känner mig vet ju att jag inte kan låta bli att fota när frosten visar sig!

vass med frost

frostigt i ingbo

Här tillbringade vi en hel del tid innan vi gav oss vidare mot Skekarbo, på andra sidan Tärnsjö, för att se om vi vågade oss upp i utkikstornet. Jag kan redan nu stilla er undran – det gjorde jag inte 😉

Mer från Gysinge

Här kommer lite överblivna foton från helgens tur till ett höstfagert Gysinge. Fotoskörden blev rejäl och först nu har jag hunnit gå igenom alla foton jag fick med mig hem.

Som ni redan förstått finns det mycket att se, uppleva och njuta av i Gysinge med omnejd men visste ni att man också kan hitta roliga små utställningar inomhus? Nu vistades vi mest utomhus men ett och annat nedslag inomhus blev det också.

Smedsbostaden
Som här där man kan se hur en typisk smedsbostad såg ut på tiden det begav sig.
Gysinge bruk klockstapel
Men som jag nämnde ovan så passade vi på att vistas utomhus till största delen, bäst att passa på medan höstvädret visar sig från sin mer trevliga sida!
Liten fors i Gysinge
Här ser ni den lilla forsen bakom Krokiga Smedjan och masugnen som finns på bruksområdet. En konstgjord avledning av älven gissningsvis för att dra nytta av vattnets kraft.
Hortensia Gysinge
Och slutligen ytterligare en hortensia från parken framför herrgården, den första hittar du i inlägget Gysinge bruk.

Med det är min fotoserie från Gysinge och Sevedskvarn slut för denna gång. En kvalificerad gissning från min sida är att foton från just Gysinge kommer att dyka upp här på bloggen igen 😉

Fotona gör sig – som vanligt – bättre i större storlek. Klicka på dem för att se dem i större format.

En höstdag vid Gysinge – Sevedskvarn

Vår söndagsfototripp till Gysinge fortsätter, här bjuder jag på lite foton från Sevedskvarn som ligger alldeles invid Gysinge. 

Tidigare under dagen besökte vi både de gamla järnvägsbroarna och bruksområdet innan vi slutligen landade här vid Sevedskvarn.

Sevedskvarn
Här är vyn som möter dig när du kliver ur bilen vid parkeringen, till höger hittar du ett vindskydd och grillplats och stiger som leder dig bort mot älvängarna.
Reflektioner i Dalälven
Det går inte så fort att ta sig fram här, många är platserna man bara måste stanna till vid och njuta av utsikt och natur!
Strand vid Sevedskvarn
Det finns många sätt att ägna sig åt ”mindfulness” men det här är nog det sätt som passar mig allra bäst!
Utsikt från älvängarna
Längre fram längs stigen når man älvängarna och vassen växer hög! Stigen fortsätter dock vidare längs älven för den som önskar ge sig ut på vandring!
Stilla Dalälv
Stilla flyter älven fram – i vart fall ner till forsarna som återfinns nedströms (till vänster sett från det här perspektivet).
Magiska reflektioner
Vägen tillbaka kantades av de mest fantastiska reflektioner i älvens stilla vatten, kan en höstdag bli bättre?

Men vad är Gysinge och Sevedskvarn egentligen mest känt för? Sin vackra natur? Eller älvens variationer mellan ”stilla älv” och forsar? Nej det är nog för de här rackarna;

Mygga
Aedes Sticticus – Översvämningsmygga, en hårt arbetande lite myggrackare som sticker först och frågar vem man är sen! Här avfotad från en informationsskylt som står längs älvkanten i Sevedskvarn.

I år, liksom flera år bakåt i tiden och om finansiering finns fram till år 2020 (sen måste nytt tillstånd utfärdas), bekämpas dock de små rackarna med en biologisk bekämpningsmetod för att göra tillvaron dräglig för både människor och djur i trakterna. Just Sevedskvarn tillhör nog ytterkanten av bekämpningsområdet då det är ”huvudentrén” till Färnebofjärdens nationalpark, inom nationalparksområdet får myggen endast delvis bekämpas.

De flesta bilderna gör sig bättre i större storlek – klicka på dem för att se dem i större format!

Gysinge bruk

Igår besökte vi Gysinge för att se det i höstskrud. Kanske inte så färgstarkt som vi trott men vad gör det – Gysinge är vackert ändå!

Vi begav oss inledningsvis till de gamla järnvägsbroarna och fick oss en riktigt skönt höstpromenad. Därefter stod självaste bruket på agendan där vi också tog oss en liten fika vid Café Udden. Sämre kan man ha det en vanlig höstsöndag!

Skyltat
Skyltning för den vilsne – här hittar du vägledning för att ta dig runt Gysinge bruk.
Så långt ögat når
Mängder med gamla brukslängor kan du hitta här – längor så långt ögat kan nå!
Krokiga smedjan
Baksidan av Krokiga Smedjan – byggd för att följa älven, eller är älven ”omstyrd” för att följa byggnaden? Det får jag nog aldrig veta 🙂
Bro i Gysinge
I Gysinge är det gott om broar. Gångbroar – som här på bild – men också gamla järnvägsbroar och nygamla och gamla broar för biltrafik.
Nya fördämningar
Här och där pågår arbete med att göra nya ”fördämningar” i älven till nytta för vissa fiskarter. Här på bilden är en av de nya ”fördämningar” som gjorts, denna precis utanför Café Udden och alldeles ovanför forsarna.
Samling vid kanten
Lönnlöv i Dalälven
Under lönnen
Lönnlöv innan de trillat i älven 😉

Hösten till trots är det många blommor som ännu tycker att livet är värt att leva och jag kan som vanligt inte motstå att fånga dem på bild!

Blomster i Gysinge
Något slags hortensia som växer framför herrgårdsbyggnaden.
Blomster i kvarnen
Höstgula blomster i den gamla kvarnen
Baldersbrå
Baldersbrå vid älvkanten

För att se fotona i större storlek – klicka på dem! Än är det inte riktigt slut på foton från Gysinge med omnejd, fler foton från Sevedskvarn kommer inom kort!

Vid Gysinge järnvägsbroar

Idag bar det iväg norröver mot Gysinge. Inledningsvis gick vi en tur längs den gamla järnvägsbanken och över de gamla järnvägsbroarna. Vi var inte ensamma om den idén, leden var full med folk. Att jag skriver att leden var full med folk är helt enkelt för att sträckan vi gick är en del av Gästrikeleden. 

Särskilt många foton på broarna blev det inte, det finns ju så mycket annat spännande att upptäcka och se 😉

Järnvägsbro
Gamla järnvägsbroarna i Gysinge, en del av Gästrikeleden.
Skylt järnvägsbroar
Här går man på egen risk – inte skylla på någon annan om man trillar i med andra ord 😉
Längs järnvägsbanken
Den gamla järnvägsbanken kantas allt som oftast av Dalälven och vacker växtlighet!
Bostad vid älven
Inte så dumt ställe att bo på, vackrare utsikt än från det här huset kan jag nog knappast tänka mig!
Skog längs älven
Höstfärgat i skogen längs älvkanten – men inte alls så färgrikt som vi tänk och trott!
Tredelad svamp
Svamp direkt ur den gamla trädstammen som fallit omkull – om jag inte är helt fel ute så är det en Biskopsmössa
Svamp ur stocken
Man kan – enligt Wikipedia – skilja på den ”vanliga” Biskopsmössan och den lömska Biskopsmössan utifrån växtplats – den vanliga växer ofta på gamla, murknande trädstammar. Den lömska är – så klart utifrån namnet – giftigare än sin namne. Men jag skulle å andra sidan inte äta någon av dem för giftiga är de båda två 😉

Klicka på fotona så ser du dem i en större variant. Fler foton från Gysinge kommer inom kort!

Uppland runt (nästan) & oväntat besök

Östhammar, Gräsö, Öregrund och Tierp har stått på agendan idag – Uppland runt, eller i vart fall Norduppland runt kan man säga. En tur vi egentligen tänkt ta redan förra veckan men som vi turligt nog ställde in då. Vi stuvade in oss i grannarnas bil och gav oss iväg utan annat mål än ”kusten”. En bra, om än lite mulen, dag med trevligt sällskap och god mat har flutit förbi i ett huj. Som avslutning fick vi oväntat – och långväga – besök!

Förmiddagen började med en lite annorlunda rutt mot Östhammar, inte närmsta vägen men en väg som ingen av oss åkt på länge. Lite kul att se hur samhällen och natur förändrats över åren vilket väl egentligen var skälet till omvägen. Väl framme i Östhammar hade grannarna ett hett tips på ett bra fik och dit styrde vi inledningsvis kosan.

Styrkta av en rejäl dos sockrade bakverk och kaffe gav vi oss ut på en liten promenad i Östhammar, en vacker stad som man kan gå länge och skrota i. Nu gav vi oss vidare ganska snart trots allt, vi hade mer att upptäcka!

Bilen styrdes mot Öregrund där vi inledningsvis bara passerade igenom för att ta färjan ut till Gräsö.

Gräsöfärjan

Gräsö är förmodligen en vacker ö men det finns bara en ”huvudväg” som går mitt på ön, åker man där ser man skog, skog och lite mer skog varvat med en och annan liten by. Alla (nästan i alla fall) små avtagsvägar ner mot kustremsan är privata och inte för oss vanliga dödliga som passerar förbi. Vi tog oss upp till Gräsös norra spets och Örskärssundet där vi pausade en stund och njöt av utsikten.

Sen styrde vi kosan tillbaka mot Öregrund för en god middag i en av hamnrestaurangerna – det finns några sådana att välja på där så här års 😉 En liten promenad runt hamnen hann vi också med – både före och efter maten!

Mätta och belåtna gav vi oss iväg för att leta efter något litet kvällsöppet café längs vägen hem. En kopp kaffe skulle sitta fint tänkte vi men ville komma en bit närmare hem innan vi pausade nästa gång – vi hann ända till Tierp innan vi hittade det vi sökte, men då smakade fikat desto bättre!

Väl hemma hade vi fått oväntat besök ända från Boden! Ett husbilsekipage var på genomresa, gamla vänner som vi inte sett på länge. En riktigt rolig överraskning! Efter en lång kväll med babbel, flams och trevligt sällskap är det dags att krypa i säng för lite välbehövlig sömn – babblandet får fortsätta i morgon, husbilen står ju tryggt parkerad på vår garageuppfart och ska såvitt jag vet ingenstans!

Vasaborgen och slottsomgivningar

Värmen till trots styrde vi bilen mot Uppsala och Vasaborgen idag. Yngste svågern var här med barnen och vi tyckte vi behövde något förhoppningsvis lite svalkande att sysselsätta oss med. Lite svalkande blev det också, särskilt i källarvalven!

VasaborgenVasaborgen började byggas år 1549 av – som ni säkert kan gissa av namnet – Gustav Vasa. Borgen, eller slottet som det kanske var en gång, sägs ha ett eget spöke – Uppsala slottsspöke och detta sägs vara spöket efter Cecilia Vasa – en av Gustavs döttrar. Anledningen till att hon går igen ska vara att hon behandlats illa av hovet (vuxenmobbning?) efter det att hon förälskat sig i en tysk greve vilket tydligen inte var särskilt populärt.

Vasaborgen gick i stort sett om intet vid den stora stadsbranden 1702 och byggdes inte upp igen. I stället fraktades tegel och annat byggmaterial till Stockholm för återuppbyggnaden av det kungliga slottet som också det brunnit några år tidigare. Kvar i Uppsala blev det blott en jordhög men under mitten av 1900-talet började man gräva ut kullen och numera huserar Vasaborgen ett museum.

DomkyrkanBastion Gräsgård
Man kan genom att passera genom de tre våningarna ta sig ut på Bastions gräsgård, något som tidigare var kungens privata trädgård. Idag var där mest bara brunbränt gräs men trädgården ska tidigare ha bestått av bland annat en örtagård och ett litet badhus. Det är i den ”trädgården” jag stod när jag fotade fotot här ovanför.

Utsikten över bland annat Domkyrkan och Gunillaklockan (”kullen” som Gunillaklockan står på är också det en del av den gamla Vasaborgen) är magnifik från gräsgården, där skulle man – om det inte var hur varmt som helst i den gassande solen – kunna sitta länge och filosofera.

Insidan av borgen
Vi valde att inte gå någon guidad tur men fick ändå en föreläsning (historielektion) med regelrätt förhör innan vi släpptes loss och fick botanisera i museet bäst vi ville. Alla fastnade vi för olika saker – barnen tyckte så klart att fängelsehålorna var det mest intressanta.

Slottskanonerna
Som ni kan se på bilden med Gunillaklockan och Domkyrkan står det ett antal kanoner på slottsgården. Jag har inget egentligt intresse av gamla kanoner men just dessa finns det en historia kring. De renoverades för ett antal år sedan och för att göra det på rätt sätt krävdes någon som kunde smida på det sätt det gjordes förr – och då föll valet på sambons far som var smed av den gamla skolan. Idag kunde vi beundra hans hantverk!

Kanon

Fantastisk utsikt över Uppsala
Ståendes på ”slottskullen” har man en fantastisk utsikt över Uppsala. Dessvärre innehåller utsikten också alla fula (i min ögon är de fula i alla fall) hus som byggts på senare tid. Men kikar man mellan ”rätt” lövverk så kan man se staden som den såg ut förr – i vart fall delvis!

Utsikt

Alla historiska händelser och årtal som jag skrivit här får ni ta med en nypa salt, det är vad jag snappat upp under dagen och med tanke på hur trött hjärnan är i denna värme så kan det så klart ha blivit lite fel.

Trolltyg i stubbhuset

Stubbe

När vi förflyttade oss mellan husen vid Nostalgimuseet fångade den här stubben mitt intresse och nyfiken som jag är måste jag givetvis genast sticka in näsan för att se efter vad som fanns där. Tankarna gick omedelbart till ”Trolltyg i tomteskogen” även om själva tomteskogen lyste med sin frånvaro.

I brist på tomteskog får det bli trolltyg i stubbhuset i stället, stubbhuset var ju bebott – av troll. Möt några av stubbhusets innevånare. Trollmor och trollfar satt i godan ro på en liten stubbe (i stubben).

Trollmor och trollfar

En busig trollunge klättrade runt bland bråten med en lycklig min över hela trollansiktet.

Troll

En och annan tomte och fler i släkten troll fanns där också, men de spar vi till ett annat tillfälle. Som jag nämnde i inlägget om Nostaligmuseumet i Domarbo så hittade man saker överallt – till och med utomhus i en gammal stubbe!

Det fanns också sådant som fångade mitt intresse men som museet inte alls kan ta åt sig äran för. Som vanligt finner jag naturen själv fascinerande, kanske mer fascinerande än de flesta museum. Som den här gigantiskt stora tickan (även om storleken är svår att få på bild då det inte finns något att relatera till) om det nu är en ticka alls, kanske någon slags svamp av annat slag.

Ticka

Nostalgimuseum i Domarbo

Regler på museet

Efter fikabesöket vid Strömsbergs bruk tog vi oss vidare till Nostalgimuseet i Domarbo, ungefär en kilometer från bruket. Ett mycket speciellt museum med massvis med prylar från både nu och då – allt med den gemensamma nämnaren nostalgi! Det är bara att inse att detta kommer att bli ett långt inlägg! Detta trots att jag endast presenterar ett yttepyttelitet urval av allt som finns på detta udda museum. 

Tema gott och blandat

Fotoresan börjar i ”bagarstugan” där allehanda ting samlats och visas upp. Det var trångt om saligheten och det gällde inte bara i bagarstugan! Här har man i huvudsak samlat gamla köksattiraljer, maskiner (skrivmaskiner, telefoner osv) och lite allt möjligt annat!

Notera priset på Allas veckotidning här nedanför – 45 öre. Det var inte igår man fick en veckotidning för det priset 😉

Veckotidning

Tema kylarprydnader

Bilar fanns det gott om på detta museum, i allehanda färger och former och med en rejäl spridning över årsmodellerna. Just här fokuserar jag på kylarprydnader av olika slag och jag ber redan nu om ursäkt om någon av dem kan förefalla en aning ”vågad” 😉

Tema bilar

Som jag nämnde tidigare så fanns det gott om bilar här på Nostalgimuseet. Gamla bilar, nyare bilar, bussar, brandbilar, små bilar, stora bilar och andra bilar. Kylarprydnaderna här ovanför hör såklart hemma på några av de bilar som fanns på museet, kanske rent av på någon av de som finns med på mina foton här!

I dessa tider av torka och brandhärjad skog kan man inte låta bli att fokusera lite extra på denna gamla skönhet. Kanske hon inte skulle hålla måttet i dagens tekniksamhälle men vacker är hon inte desto mindre (fråga mig inte varför jag bestämde mig för att det är en ”hon”, det bara är så).

Tema dockor och leksaker

Dockor (de flesta i naturlig storlek och kanske inte att klassa som leksaker) och leksaker fanns det gott om. Just här är de lite större leksakerna avbildade men det fanns gott om leksaker (främst pojkleksaker som bilar men också en hel del dockor) i alla storlekar!

Tema kiosk och bensinmack

Vi fortsätter med ett nytt tema – gamla kiosker och bensinmackar. Det sista temat som jag valt ut från detta besök. Jag skulle förmodligen ha kunnat komma upp med en hel massa andra teman, men det tänker jag bespara dig. Håll nu tillgodo med det sista temat och håll ut – det är snart slut på det här mastodontinlägget också 😉

Ett slut till slut

Grattis till dig och bra jobbat om du orkat ta dig ända hit! Jag var i valet och kvalet om jag skulle dela upp inlägget eller inte – det blev inte. I vart fall nästan inte. Nostalgimuseet i Domarbo är väl värt ett besök. För 70 kronor i entréavgift får du en guidad visning runt museet, delvis av frun i huset och delvis av herrn i huset. Det som visas är deras stora intresse, att samla på nostalgiska saker av allehanda slag. Du kan med andra ord se fram emot guider som brinner för prylarna som visas.

Trots den stora, för att inte säga enorma, mängd foton jag lyckats klämma in i det här inlägget så är det bara en pytteliten bråkdel av allt som fanns att se. Så, är du intresserad av att se gamla prylar så kan jag helt klart rekommendera ett besök hit!