Kyrkobesök & en tvättäkta sötnos

Idag bar det iväg till Aspnäs naturreservat där också Aspnäs gårdskyrka tronar upp sig. En liten men naggande god kyrka som inte rymmer många människor men som ändå har sin charm.

Aspnäs gårdskyrka

Gårdskyrka i Aspnäs

Kyrkan, som är byggd på 1300-talet, var en gång ett privatkapell för folket på godset Aspnäs numera tillhör den Uppsala stift. Den som vill läsa mer om kyrkan hittar information här.

Vi var, som vanligt, mest ute efter naturupplevelser så kyrkan var kanske inte det som intresserade oss mest, men en trevlig bonus blev den ändå. Aspnäs naturreservat ligger vid sjön Tämnaren och här får man gå genom kohagarna för att ta sig ut till själva sjön. Idag låg hagarna tomma framför oss, annars hade jag nog varit lite för skraj för att gå där 😉

Vinter vid sjön Tämnaren – Aspnäs naturreservat

Vinterstilleben i en av kohagarna

En vacker sten, tyvärr oläsbar, pryder sin plats på en kulle i en av hagarna

En riktigt vacker vinterdag fick vi avnjuta

Vägvisare fanns det gott om, ingen av dessa platser fick besök av oss idag. Vi spar dem till ett annat – kanske varmare – tillfälle

Här vandrar vi mellan hagarna, nu var det inga djur där men det kändes ändå liksom tryggast 🙂

Ett ensamt träd vid sjöns strand, inte för att det är lätt att se men det vita bortanför vassen är sjön 🙂

Efter att ha avnjutit vår vackra, svenska natur i härligt vinterväder begav vi oss i stället mot Uppsala och en god middag med sonen och hans sambo. Där bor också världens sötaste lilla hund som idag faktiskt fastnade på bild. Nu är jag, som bekant, inte någon fena på att fota med mobilen men jag tror jag fick till ett par dugliga foton ändå.

En riktig sötnos

Här ser ni en som väldigt gärna vill ha sin godisbit 🙂

Kylslagen vinterpromenad

Här har vintern kommit för att stanna som det ser ut. Temperaturen håller sig kring tio minusgrader dag som natt (ge och ta lite så klart, det svänger ju lite). En hel del snö kom ju i mitten av veckan och idag provade jag på att pulsa fram genom den.

Det är när jag pulsar genom snön som jag inser att kondisen inte är vad den borde vara. Jösses så fort jag blir trött. Märker inte så mycket av det på vanlig väg eller i skogen där det inte är så mycket snö men minsta motstånd tar tydligen ut sin rätt – rejält! Jag har verkligen legat av mig efter att jag blev hundlös, här har jag verkligen något att ta tag i (sen om det är hundlösheten eller kondisen jag tar tag i låter jag vara osagt, jag väljer att inte heller säga något om när – lugnast så).

Vintern har kommit för att stanna – allt häromkring är ett riktigt vinterlandskap.

Fjolårets vass pryder sin plats i det vintervita landskapet

Skekarsbo vid Färnebofjärden

Efter turen till Ingbo källor åkte vi vidare mot Skekarsbo, en utsiktsplats i Färnebofjärdens nationalpark. En färd på smala vintervägar genom skogarna utanför Tärnsjö.

Det var inte utan att jag höll i hatten (hade gjort om jag haft någon i alla fall) och bad till gudarna om att jag inte skulle möta någon på de smala och hala småvägarna. Det gjorde vi nästan inte heller, en enda bil och den mötte vi lämpligt nog när vi nästan var framme och vägen var bred och fin.

Utsikt från bilparkeringen

Här inne i fjärden, eller viken vilket det nu är, har isen nästan lagt sig helt på Dalälven. Jag förmodar att, om kylan fortsätter, det inte dröjer länge förrän isen lagt sig ordentligt och man kan se folk ute och åka skridsko eller skidor över isarna. Inget för mig, ska jag ge mig ut på isarna vill jag försäkra mig om att det är bottenfruset först 😉

Vid Skekarsbo finns också ett utsiktstorn, Skekarsbotornet, från vilket man ska kunna se i princip hela nationalparken. Tornet är 20 meter högt och mäter 97 meter över havet från högsta plattformen. Inget för mig som är höjdrädd med andra ord – jag fick nöja mig med vyerna i marknivå.

De här bojarna flyttar sig inte någonstans innan våren anländer 🙂

Jag måste medge att jag är inte helt säker på stavningen här, på vissa ställen kan man läsa Skekarsbo och på andra Skekarbo. Jag har valt den förstnämnda stavningen av den anledningen att det är vad nationalparkens hemsida valt att använda.

Med det vände vi hemåt, nöjda och belåtna efter dagens naturupplevelser. Som lite kuriosa kan jag berätta att jag också fick se två örnar (vid olika tillfällen). Några foton kan jag inte bjuda på för naturligtvis dyker de upp när jag kör bil, fotografering vid dessa tillfällen är klart olämplig. Vi tror hur som helst att det var havsörn vi fick beskåda, mäktiga fåglar minst sagt.

Ingbo källor i vinterskrud

Idag blev det en tur till bland annat Ingbo källor som finns vid Östa naturreservat utanför det lilla samhället Tärnsjö. En plats som kan vara näst intill magisk när vädret är på det humöret.

I skogskanten hittar du källorna som levererar imponerande 4,3 miljoner liter vatten per dygn! Fram till den första källan leder en tillgänglighetsanpassad ramp så att även personer med funktionsvariationer kan ta sig ut till källan.

Just idag kunde jag fånga fantastiska speglingarna på källornas yta, fantastiskt att vattnet stundtals är helt spegelblankt (på det ena fotot) med tanke på hur mycket vatten som passerar förbi!

Vid källorna finns också en gammal kvarn, en restaurerad skvaltkvarn som numera är i sin forna glans och där du både kan köpa skvaltkvarnsmalt dinkelmjöl liksom hyra in dig för att mala dina egna, ekologiska sädesslag. Mjölnarens stuga (tror jag att det är) hittar du också här.

För den vandringssugne finns det en fin vandringsled som passerar förbi vid källorna, ett perfekt ställe för ett litet stopp på vandringsvägen!

Dagen till ära var omgivningarna täckta i ett tjockt lager rimfrost och ni som känner mig vet ju att jag inte kan låta bli att fota när frosten visar sig!

Här tillbringade vi en hel del tid innan vi gav oss vidare mot Skekarbo, på andra sidan Tärnsjö, för att se om vi vågade oss upp i utkikstornet. Jag kan redan nu stilla er undran – det gjorde jag inte 😉

I väntan på snön

Så här i Alfridas spår har SMHI nu utlovat ett rejält snöoväder. Vi klarade oss förvisso lindrigt undan efter stormen men andra har det desto tuffare. För dem måste det kännas ganska hopplöst med ett nytt oväder på gång.

Även den här gången tycks min lilla del av kartan befinna sig precis i utkanten av de områden som sägs komma att drabbas mest av ovädret. Jag antar att jag blir varse under det kommande dygnet hur det hela kommer att utveckla sig. Som det låter handlar det om en till två decimeter snö som väntas under ett dygn och det är ju egentligen inget konstigt i sig en svensk vinter. Men för de som redan innan är utan el och kanske med mängder med träd över både vägar och hus blir det så klart helt ohållbart.

Men i väntan på snön får jag roa mig med andra saker, som att fota en av de tappra blommorna i nyårsbuketten till exempel!

Sliten men vacker ändå!

Frostig nyårspromenad

Passade på att smita ut en stund på förmiddagen innan allt denna dag för med sig drar igång. En frostig och skön nyårspromenad.

Rimfrosten har lagt sig över det lilla av snön vi fick behålla efter jul, trots att snölagret är ganska tunt är världen vintervit. Jag kom ut i grevens tid för nu vräker snön ner över nejderna här omkring. Men nu är det hög tid att jag tar itu med förberedelserna inför födelsedagsfirandet. Snart dundrar den fikasugna släkten in. Först efter det får vi börja fundera på att fira nyår, i allmänhet är vi så trötta när den tiden kommer att vi knappt orkar vaka in det nya året 😉

En vintervit värld

Allt är täckt i ett tjockt lager rimfrost

Infrusna bär!

Promenad i vackert vinterväder

De två arbetsdagarna raskades av i en rasande fart och nu stundar fyra lediga dagar igen. Vad passar bättre än en promenad, särskilt som vintervädret visade sig från sin bästa sida idag.

Några minusgrader och lite solsken mellan molnen ger en känsla av vårvinter men jag får nog inse att jag får vänta länge på våren, vinter kommer det att vara några månader till. Fotolusten vill inte riktigt infinna sig och det är väl som det ska vara får jag förmoda även om det känns lite ovant. Just nu känns det som om det mesta här hemomkring redan är förevigat, jag antar att lusten återvänder så snart något nytt och roligt att fota dyker upp 😉

Moln kan anta fantastiska skepnader – här bygger de torn

Långt, långt på andra sidan åkrarna går hästarna i sin hage. Här fick kameran anstränga sig till det yttersta med full zoom vilket kan vara en av anledningarna till kvaliteten på fotot 🙂

Ser vi fram emot en vit jul?

De flesta av oss önskar oss förmodligen en vit jul. Julen blir ju så mycket ”juligare” med lite snö utanför fönstren. Men för tillfället ser det lite dystert ut med förutsättningarna för en vit jul här hos mig.

Jag tror de flesta av oss ser snön som en del av bilden av jul. Gnistrande vit snö i kombination med julens glitter och ljus. Men här utanför är det numera plusgrader och töväder, ett riktigt trist gråväder. Snön töar bort i en oroväckande hastighet. Det ser förvisso ut som om det ändå finns visst hopp om en vit jul. Enligt vädergudarna, eller i alla fall den vädergud jag konsulterat, ska både minusgraderna och snön återvända innan julen står för dörren. Det finns med andra ord hopp om en vit jul!

Jag är ju ingen vinterälskare men en vit jul vill jag ändå ha. Ska det nu envisas med att vara vinter kan den lika gärna vara vit, i vart fall fram till dess det nya året har infunnit sig. Men som det ser ut just precis nu så får jag nöja mig med de ganska få vinterfoton jag hittills skrapat ihop.

Ett snöigt vinterland

Här på mina breddgrader fortsätter snön att falla och temperaturen har, trots mina farhågor härom dagen, fortsatt att hålla sig strax under nollstrecket. Snön ligger med andra ord kvar. Kanske det är att hoppas på för mycket att den stannar till jul, men hoppas gör jag likafullt!

Jag vill ju, trots att jag inte är någon vinterälskare, ha en vit jul. Men några riktigt rejäla mängder vill jag inte veta av, det räcker gott som det är nu! Men lite mer lär det bli, ett stilla snöfall tycks ha bestämt sig för att hålla sig häröver. Förmiddagens promenad blev en promenad genom ett riktigt vinterland!

Ett vinterlandskap brer ut sig framför mig!

Snö i björnlokan – en giftig växt som på grund av sin giftighet inte är så önskad i vår svenska flora men som, antagligen lyckligt omedveten om detta, sprider sig i oanad hastighet.

En vit & kall värld

Dagens förmiddagspromenad gick genom en vit och kall värld, decembervintern har anlänt. Vackert och betydligt trevligare än det gråväder med regn och rusk som hösten bjudit på. 

En sak är säker, promenaden var helt klart uppfriskande. Även om minusgraderna inte är så många än (-5 när jag gick ut) så är kylan riktigt bitande. Jag förmodar att det är luftfuktigheten som påverkar upplevelsen och den har nog varit ganska hög med tanke på hur frostig naturen är. En gnutta snö har kommit och den bidrar givetvis även den till min vita omvärld!

En frostig värld möter den som vågar sig ut i kylan!

Min vita vintervärld!

Detta blev inte mitt mest färgstarka inlägg men det är nu en gång sådan vintern är, ganska färglös 😉

Klicka på fotona för att se dem i större format!