Skekarsbo vid Färnebofjärden

Efter turen till Ingbo källor åkte vi vidare mot Skekarsbo, en utsiktsplats i Färnebofjärdens nationalpark. En färd på smala vintervägar genom skogarna utanför Tärnsjö.

Det var inte utan att jag höll i hatten (hade gjort om jag haft någon i alla fall) och bad till gudarna om att jag inte skulle möta någon på de smala och hala småvägarna. Det gjorde vi nästan inte heller, en enda bil och den mötte vi lämpligt nog när vi nästan var framme och vägen var bred och fin.

Utsikt från bilparkeringen

Här inne i fjärden, eller viken vilket det nu är, har isen nästan lagt sig helt på Dalälven. Jag förmodar att, om kylan fortsätter, det inte dröjer länge förrän isen lagt sig ordentligt och man kan se folk ute och åka skridsko eller skidor över isarna. Inget för mig, ska jag ge mig ut på isarna vill jag försäkra mig om att det är bottenfruset först 😉

Vid Skekarsbo finns också ett utsiktstorn, Skekarsbotornet, från vilket man ska kunna se i princip hela nationalparken. Tornet är 20 meter högt och mäter 97 meter över havet från högsta plattformen. Inget för mig som är höjdrädd med andra ord – jag fick nöja mig med vyerna i marknivå.

De här bojarna flyttar sig inte någonstans innan våren anländer 🙂

Jag måste medge att jag är inte helt säker på stavningen här, på vissa ställen kan man läsa Skekarsbo och på andra Skekarbo. Jag har valt den förstnämnda stavningen av den anledningen att det är vad nationalparkens hemsida valt att använda.

Med det vände vi hemåt, nöjda och belåtna efter dagens naturupplevelser. Som lite kuriosa kan jag berätta att jag också fick se två örnar (vid olika tillfällen). Några foton kan jag inte bjuda på för naturligtvis dyker de upp när jag kör bil, fotografering vid dessa tillfällen är klart olämplig. Vi tror hur som helst att det var havsörn vi fick beskåda, mäktiga fåglar minst sagt.