Tar ledigheten på största allvar

Ingen kan påstå annat än att jag tar min ledighet på största allvar. Idag lämnade jag huset för första gången sedan i fredags. En sanning med viss modifikation, för huset har jag trots allt lämnat men kanske inte hemmet. Jag har ju trots allt vistats en del utomhus som ni sett på bild.

Inte för att jag kan påstå att jag gett mig ut på några spännande äventyr idag heller men jag tog mig i alla fall både till affären och till bensinstationen. Förutsättningarna för att slippa svälta och att kunna ge mig av när jag vill vart jag vill har därmed ökat dramatiskt. Nu får jag nog erkänna att risken för svält kanske inte var direkt överhängande, frysen är välfylld så det räcker och blir över. Men ändå, det känns gott att ha fyllt på lite.

Nu har det inte varit en helt enkel resa att komma ner i varv. I måndags klättrade jag nästan på väggarna här hemma, en rastlöshet utan dess like satte in. Men jag behöver igenom det för att kunna landa i en lite mer avkopplad tillvaro. Jag kan lova att ledigheten inte känns ett dugg stressande eller ”rastlöshetsutlösande” längre. Ett gott tecken att jag fortfarande kan komma ner i varv på en rimlig tid.

Här kommer några bevis för att jag faktiskt tagit mig utanför dörren under dagarna som gått – även om jag givetvis kunnat fota dessa genom ett fönster, men så är nu inte fallet. Båda fotona är från igår när jag var igång att fota småfåglarna igen.

Ännu en gråsiska fångad på bild, de tycks trivas bäst på marken!

Nötväckan håller fast vid trädstammen om den kan – det går ju att sträcka sig för att nå det man vill nå.