Vilken lättnad!

Äntligen – måste jag säga – föll de för saxen. Mina långa lockar är numera ett minne blott. Inte en dag för tidigt i ärlighetens namn.

Inte för att jag direkt kan titulera mig korthårig nu heller men minst 30 centimeter av mitt långa hår lämnade jag kvar hos frissan. Lite ovant ännu att inte ha ett långt hår som är i vägen och fastnar överallt, men det vänjer jag mig nog snabbt vid. Jag känner mig riktigt lättad vilket får mig att undra över varför jag inte gjort det här för länge, länge sedan! Men, som vanligt, det är lätt att vara efterklok och nu är det i alla fall gjort!

Några tjusiga före- och efterfoton bjuds det inte på. Jag avskyr att vara med på bild. Ni får istället hålla tillgodo med ett foto från helgen som gick – ett snöigt sådant. Nu är snön ett minne blott och termometern visar istället tvåsiffriga plusgrader. Det svänger 😉

Snöiga bär

Mina bevingade vänner

Jag tog mig en stund mitt på dagen för att beundra mina bevingade vänner. I det kalla och snöiga väder som denna dag bjuder på behöver de fylla på energidepåerna en aning – och värre lär det väl bli vartefter vintern fortskrider!

Det tog en liten stund innan de kände sig trygga med att jag satt alldeles nedanför foderautomaten men så snart den första fågeln vågade sig fram var den otryggheten som bortblåst. De är snabba de små liven och fotona blir därefter – jag behöver öva mycket mer på det här med att fota fåglar och – som det ser ut – så har jag alla möjligheter alldeles utanför dörren nu. Men ack så kallt om fingrarna det blir när man sitter still och väntar på rätt tillfälle!

Bring it on!

Vintern fortsätter med sitt övertagande, som det ser ut har hösten inte mycket att sätta emot även om blomstren på sina håll fortsätter att kämpa för sin överlevnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Själv känner jag mig någorlunda redo för vad som komma skall. Bilen har försetts med vinterdäck, traktorn (som används för snöröjning här hemma på gården) är servad, pelletsförråden är påfyllda, klockan är inställd på vintertid och vinterkläderna är framplockade. Nu säger jag bara ”Bring it on” vintern, jag är redo!

Därmed inte sagt att jag gillar vintern. För den som mot all förmodan missat det så – det gör jag inte! Det är så här års jag på fullt allvar funderar över att göra som flyttfåglarna – dra mot varmare breddgrader för en längre tid!

Restaurangbesökare

Dagen till ära fick jag både tid och möjlighet att i dagsljus beundra besökarna i min lilla restaurang. Den har blivit mer välbesökt än jag vågat hoppats på och som det ser ut är besökarna ganska nöjda med utbudet.

Under förmiddagen har vädret pendlat mellan strålande solsken och snö som vräker ner – nu återstår att se vem som går segrande ur striden. Hösten eller vintern.

Restaurangen bygger ut

Restaurangen jag öppnade i förra veckan visade sig vara populär och redan nu, efter endast en kort tids öppethållande, så bygger den ut. Kanske mest för att det visade sig att jag tycker det är kul men också för att besökarna förefaller nöjda med vad som serveras.

I söndags gav jag mig iväg till ÖoB och inhandlade en fågelmatare (borde det inte heta foderautomat?) till småfåglarna. Skalade solrosfrön och jordnötter följde också med hem, för vad vore en fågelmatare utan fågelmat? Nu räckte inte min lediga tid riktigt till så själva utbyggnaden dröjde ett tag, men till slut så löste det lilla problemet sig också och fåglarna kan numera avnjuta lite frön och nötter också utöver vad som sedan tidigare serveras i restaurangen. Med det får jag nog begränsa mig lite, det är ju inte min mening att knycka alla gäster från mina grannars fågelmatningar. Nu finns det nog gäster så det räcker åt alla – men ändå 😉

Fågelmatare

Snö!

Vaknade till en näst intill vit värld idag! Nog för att meteorologerna varnat om att en vargavinter står för dörren men inte behöver den väl börja redan.

Nu har jag väl inget annat val än att gilla läget, vädrets makter rår jag inte över. På plussidan får jag ändå medge att det lyser upp tillvaron en aning nu när höstmörkret börjar smyga sig på på allvar. Men snön och kylan ställer till med en hel del elände också, kanske särskilt i trafiken där minst en dödsolycka har inträffat under natten. Som alltid blir vi överraskade när vintern smyger sig på men i år är i alla fall jag väl förberedd, vinterdäcken åkte på redan förra helgen.

Snö

Testodling av ingefära

Då har jag dragit igång mitt försök att odla ingefära här hemma. Nu är det bara och vänta och se vad det lilla försöket leder till. Med hänsyn tagen till mina synnerligen ogröna fingrar och med tanke på att det är höst hyser jag ingen större förhoppning om framgång i detta försöket.

Men, då den lilla ingefärsroten visar prov på en rejäl växtkraft så ska jag ändå ge den en chans att förverkliga sig. Med lite tur går det vägen och jag kan känna mig stolt över det. Om inte så kan jag i alla fall påstå att jag hade rätt i mina farhågor om ett mindre lyckosamt försök – en vinnare oavsett med andra ord 😉

Detta bildspel kräver JavaScript.

Planeringsdag

Hur kan man bli så trött av att göra så lite? Idag var det planeringsdag för mitt lilla jobbgäng och även om vi egentligen inte gjort så mycket annat än att prata och fundera så är jag helt slut.

Idag har vi avhandlat vikten av att samverka, våra uppdrag och våra roller. Vi är fyra enheter som jobbar tight med varandra och ibland – eller rent av ofta – uppstår irritationsmoment då det är lite oklart vem som egentligen är den som ska ansvara för att jobbet utförs. Sådan irritation är helt klart ett störande moment och medför både mer arbete och en sämre arbetsmiljö. Vi var alla djupt eniga om att detta är ett problem men den enigheten medför inte att problemet blir lättare att lösa.

Dagen till ära var det jag som skulle hålla ihop planeringsdagen och det tar mer på krafterna än man kan tro att ha fullt fokus en hel dag. Men jag måste ändå säga att dagen avlöpte väl och vi gick därifrån med ett antal områden som vi identifierat där samverkanssvårigheterna ofta uppstår och där vi behöver bena ut ansvarsfrågan. En bra början på ett framtida gott samarbete tänker jag. Dessutom – Rom byggdes inte på en dag och man förändrar inte en kommunal koloss på en dag heller 😉 Man får helt enkelt ta några steg i taget!

Lönnlöv i trappen

Höst längs järnvägsbanken

I lördags tog jag mig en liten promenad längs järnvägsbanken på södra sidan om Dalälven. De bilder ni tidigare sett därifrån är från den norra sidan av älven. Omväxling förnöjer sägs det!

Nu får jag erkänna att det mesta är sig likt vilken sida av älven man än väljer men den södra sidan bjuder på en betydligt mycket längre promenad vilket kändes välbehövligt efter pizzan jag tryckte i mig en stund innan!

Krokigt
Utsikt vid en av de mindre broarna – en krokig älv
Längs järnvägen
Utsikt från en av de mindre järnvägsbroarna
Vid järnvägsbron
Framme vid den största och längsta av broarna – den såg ni på bild från andra hållet för någon vecka sedan!

Det var också längs den gamla järnvägsbanken som jag insåg att det ibland är lätt att missa skogen för alla träd! Just den skog ni ser på bilden är en del av de svämskogar som finns runt älven och som är en del av naturreservatet. Jag förmodar att dessa björkar är den sort som kallas glasbjörk då den tydligen gillar att växa på våt och dåligt dränerad mark – vilket är fallet här!

Björkstammar
Svårt att se skogen för alla träd! (reprisfoto)

Säsongsrestaurangen har öppnat

Så har säsongsrestaurangen slagit upp sina portar för den här säsongen. Efter några frostiga nätter tänkte jag att det kanske var dags. Nu hoppas jag att gästerna väljer min restaurang och inte någon av de andra som finns här i närheten – de är nämligen vanligt förekommande här i byn!

Jag brukar vanligtvis inte mata småfåglarna vintertid. En anledning är att alla andra i byn gör det så hittills har det känts ganska onödigt. Men i år så utökas fågelrestaurangerna med ytterligare en här i byn och jag tror inte småfåglarna misstycker! Den första veckan står det talgbollar och fett med russin käckt serverat i kokosnötsskal på menyn. En baktanke med att mata de små liven är naturligtvis att kunna beundra dem på nära håll, kanske jag till och med kan få ett eller annat bra foto!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Familjen Bläcksvamp

Möt familjen Bläcksvamp – fjällig bläcksvamp för att skriva ut namnet i sin helhet. Här är nog alla åldrar representerade, från ung och vacker till gammal och lite sliten!

Just den här familjen stötte jag ihop med när jag tog en promenad längs den gamla järnvägsbanken utanför Gysinge i lördags, ett populärt tillhåll för svampfamiljer av det här slaget.

Fjällig bläcksvamp
Familj med alla åldrar representerade
Ensam bläcksvamp
En ensamvarg som höll sig lite på sin kant