En innehållsrik semester…

En innehållsrik semester börjar gå mot sitt slut. Lite kluven över det faktumet är jag allt. Jag gör mig nog bäst som ledig om jag ska vara ärlig!

Samtidigt gillar jag i stor utsträckning mitt jobb (lite kluven till det också faktiskt) och utan jobb att relatera till skulle jag nog inte tycka att ledigheten var lika skön. Skön javisst, men inte lika skön. Med ledighet på heltid blir ju det också vardag och inte den guldkant det är nu, men å andra sidan skulle jag nog gilla och vara väldigt nöjd med den vardagen ändå 😉

Som jag inledde inlägget har det varit en innehållsrik semester, vi har farit och flängt både hit och dit. Allt det där vi skulle ha gjort på hemmaplan har i stort sett lagts i malpåse, inledningsvis på grund av värmeböljan som medförde att man helt enkelt inte orkade och senare för att lusten inte infunnit sig. Allt farande har dock medfört att det blivit en rejält dyr semester, att fara runt som vi gjort blir nog dyrare än vilken utlandssemester som helst. Men å andra sidan har det varit värt det, vi har haft ganska kul trots allt!

Jag tänker inte ens försöka räkna upp vad vi roat oss med, har du läst här på bloggen så har du ändå ganska bra koll. Denna sista vecka bestämde jag mig för att ta det lite lugnt och hålla mig någorlunda på hemmaplan – vilket resulterat i att jag börjar bli lite sugen på att jobba igen. Jag fick väl helt enkelt tråkigt 😉

Här följer ett litet urval av semesterfoton i repris, en bråkdel av vad som faktiskt fotats!

Som svampar ur jorden…

Att något ”växer upp som svampar ur jorden” är ett välanvänt uttryck (googla det så får ni se själva). Just nu fungerar uttrycket faktiskt väldigt väl på just… svamp!

Sista semesterdagen för den här gången har i stor utsträckning tillbringats utomhus (som sig bör). Vädret var lite mer välvilligt inställt till utevistelse än vad det var igår då regnet öste ner i princip hela dagen. För att spinna vidare på inledningen av inlägget så växer svamparna just nu upp som svampar ur jorden 😉 De senaste veckornas regnskurar börjar verkligen märkas av i skog och mark!

Förmiddagspromenad

Lite mulet, men varmt, väder lockade ut mig redan tidigt (för att vara mig) på förmiddagen. Perfekt promenadväder och det kan jag ju, som ni vet, inte motstå!

Naturen är i ständig förändring men nu går det fort, allt laddar om – för höst eller för kommande år beroende på vart man tittar. Själv börjar jag också ladda om, för en jobbhöst. Sista semesterveckan har tagit sin början och tro det eller ej men jag börjar bli ganska rastlös. Mest för att jag börjat fundera över hur mycket som har hopats på jobbet, utan den funderingen hade jag nog kunnat roa mig länge utan att bli det minsta rastlös 😉

Ute på åkrarna råder det febril aktivitet, som det ser ut får de flesta in sina skördar utan att störas nämnvärt av det regn som kommit. Nu är väl inte skördarna vad de borde vara, torkan har satt sina spår även där.

Vissa ligger verkligen i, jobbar dubbelt kan man säga. Hasselbusken jobbar hårt för att dels ro årets ”skörd” i land samtidigt som den förbereder sig för vad som komma skall – nästa vår alltså!

Med det är jag redo att ta itu med vad denna dagen bär med sig i övrigt. Några direkta planer har jag inte, det reder sig nog ändå 😉

Älgmöte i sommarvärme

Sommarvärmen ger sig inte även om den blivit mer ”normal” än tidigare i år. Själv tycker jag det har blivit höst och klär mig därefter – vilket straffar sig när man ger sig ut i skog och mark. Det är inte väder för långärmat och långbyxor. 

Å andra sidan sägs det vara nyttigt att svettas lite så, om det är riktigt, var förmiddagens promenad av det nyttigare slaget. Inte blev jag mindre svettig när jag stod öga mot öga med en älg i skogen, hade jag inte fått upp pulsen tillräckligt redan innan såg steg den i alla fall till oanade höjder just då. Nu blev nog älgen lika rädd som jag så vi gav oss iväg åt varsitt håll i en rasande hastighet. Men jag kastade många blickar över axeln när jag gav mig därifrån för att försäkra mig om att den inte beslutat sig för att förfölja mig – som om det skulle vara brukligt att älgar beter sig så… Kameran låg nedstoppad i väskan så några foton blev det inte, ärligt talat hade det inte hjälpt stort om jag haft den framme – jag var alldeles för skraj för att ens tänka på att fota 😉

Nej på mina foton hamnar mer stillsamma och ofarliga saker även om dagens skörd innehåller sådant som faktiskt inte är alldeles ofarligt – men de är i alla fall små getingarna så de skrämmer mig inte nämnvärt 😉

Naggad i kanten
Efter senaste tidens regnskurar börjar det faktiskt dyka upp lite svamp här och där – ståtlig om än lite naggad i kanten

En vildapels fallfrukt är förmodligen rena gourmetrestaurangen för en geting! Det fanns gott om plats så någon trängsel var det inte att tala om 😉

Åkrarna häromkring har börjat skördas och brukas, höstsådden är redan i full gång att börja gro på sina håll. Under vår och höst rastar många flyttfåglar på just dessa åkrar, en och annan påminnelse om det kan man hitta längst åkerkanterna.

Kvarleva efter flyttfågel
En kvarleva från vårens flyttfågelbesök

Uppland runt (nästan) & oväntat besök

Östhammar, Gräsö, Öregrund och Tierp har stått på agendan idag – Uppland runt, eller i vart fall Norduppland runt kan man säga. En tur vi egentligen tänkt ta redan förra veckan men som vi turligt nog ställde in då. Vi stuvade in oss i grannarnas bil och gav oss iväg utan annat mål än ”kusten”. En bra, om än lite mulen, dag med trevligt sällskap och god mat har flutit förbi i ett huj. Som avslutning fick vi oväntat – och långväga – besök!

Förmiddagen började med en lite annorlunda rutt mot Östhammar, inte närmsta vägen men en väg som ingen av oss åkt på länge. Lite kul att se hur samhällen och natur förändrats över åren vilket väl egentligen var skälet till omvägen. Väl framme i Östhammar hade grannarna ett hett tips på ett bra fik och dit styrde vi inledningsvis kosan.

Styrkta av en rejäl dos sockrade bakverk och kaffe gav vi oss ut på en liten promenad i Östhammar, en vacker stad som man kan gå länge och skrota i. Nu gav vi oss vidare ganska snart trots allt, vi hade mer att upptäcka!

Bilen styrdes mot Öregrund där vi inledningsvis bara passerade igenom för att ta färjan ut till Gräsö.

Gräsöfärjan

Gräsö är förmodligen en vacker ö men det finns bara en ”huvudväg” som går mitt på ön, åker man där ser man skog, skog och lite mer skog varvat med en och annan liten by. Alla (nästan i alla fall) små avtagsvägar ner mot kustremsan är privata och inte för oss vanliga dödliga som passerar förbi. Vi tog oss upp till Gräsös norra spets och Örskärssundet där vi pausade en stund och njöt av utsikten.

Sen styrde vi kosan tillbaka mot Öregrund för en god middag i en av hamnrestaurangerna – det finns några sådana att välja på där så här års 😉 En liten promenad runt hamnen hann vi också med – både före och efter maten!

Mätta och belåtna gav vi oss iväg för att leta efter något litet kvällsöppet café längs vägen hem. En kopp kaffe skulle sitta fint tänkte vi men ville komma en bit närmare hem innan vi pausade nästa gång – vi hann ända till Tierp innan vi hittade det vi sökte, men då smakade fikat desto bättre!

Väl hemma hade vi fått oväntat besök ända från Boden! Ett husbilsekipage var på genomresa, gamla vänner som vi inte sett på länge. En riktigt rolig överraskning! Efter en lång kväll med babbel, flams och trevligt sällskap är det dags att krypa i säng för lite välbehövlig sömn – babblandet får fortsätta i morgon, husbilen står ju tryggt parkerad på vår garageuppfart och ska såvitt jag vet ingenstans!

Shopping med twist

Dagen som gått har varit varm – men inte i närheten av så varm som sommaren varit tidigare. Den mer ”humana” värmen i kombination med trevligt väder i övrigt ger mig energi och lust att göra saker – ni vet allt det där man inte orkade under värmeböljan!

Efter väl förrättat värv (?) gav vi oss iväg hemåt igen men någonstans på vägen fick vi för oss att fortsätta rakt fram istället för att svänga av – vilket ledde oss till det lilla samhället Forsbacka.

Forsbacka bruk

Väl i Forsbacka fick vi syn på en liten skylt där det stod industrimuseum eller något liknande. Givetvis måste vi undersöka vad det var och vi hamnade vid Forsbacka bruk, själva bruket såg vi inte mycket av men väl lite gamla industrimiljöer.

Där fanns också ett museum att gå runt i men till största delen var det så dåligt belyst att det inte gick att fotografera, men några foton fick jag med hem i alla fall.

Inne på museet hittade vi en skylt där det stod att det inte fanns någon personal på plats (skylten låg instoppad i en gammal ambulansvagn), personalen skulle man återfinna på fiket Labbis på andra sidan vägen. Och mycket riktigt fanns där ett fik på andra sidan vägen – allt stod vidöppet och vi travade in för att få oss en kopp kaffe. Men någon personal stod inte att finna där heller, faktum är att fiket framstod som det övergavs för sisådär 20 år sedan och att allt blivit stående kvar orört. I den gamla byggnaden fick vi ganska snabbt en sån där obehaglig känsla som att vistas i ett riktigt gammalt spökhus – fast det var mitt på ljusa dagen. Nu brukar jag förvisso inte vistas i gamla spökhus men jag kan tänka mig att det är så det känns. Vi blev inte långvariga i det huset vill jag lova.

Utanför vid och i Gavleån fanns en hel del konst, nu är jag ingen konstkännare eller ens konstintresserad men den här flotten fångade i alla fall mitt intresse!

Skum flotte

En gammal ruin hittade vi också, nu är den kanske inte så gammal som den kan se ut att vara men en ruin är det likafullt. Den gamla manufaktursmedjan har sett sina bästa dagar men förgyller sin plats där den står tycker jag nog!

På många sätt var detta ett av de mer märkliga ställen jag har besökt, kanske inte så mycket med anledning av husen utan mer på grund av den underliga stämning som rådde där. Näst intill folktomt var det också vilket väl spädde på den där märkliga känslan vi fick. Jag tror det var känslan av ”spökhus” från fiket som hängde med oss runt området 😉

Men, ingen kan ta ifrån Forsbacka att det är riktigt, riktigt vackert där! Utan känslan av övergivenhet skulle jag nog kunna gå där riktigt länge. Nu räckte inte tiden till det idag – det var ju ett helt oplanerat besökt. Just precis så kan det gå när jag är i färd med att handla gardiner 😉

Forsbacka

Visbyfoton

Här kommer en samling foton från vår Gotlandsvecka, nu med Visby i fokus. Under veckan hyrde vi en trevlig liten lägenhet i Visby, strax öster om ringmuren. Promenaderna i Visbys backar blev färre än tänkt mest på grund av värmeböljan som svepte över ön (liksom i resten av landet) men också för att vi helt enkelt roade oss med annat!

Somliga foton har varit med förut här på bloggen, somliga är nya. En salig blandning helt enkelt!

S:t Görans kyrka får ett eget litet galleri. Kyrkoruinen är belägen utanför, strax norr om, ringmuren och fick ett besök under en av mina kvällspromenader.

Skeppssättningar i Gålrum

I lördags tog vi en tur runt ön (en av många turer) och besökte bland annat de gamla skeppssättningarna i Gålrum. Här passerade vi också på fredagen men då valde vi att inte stanna till vid skeppssättningarna, sånt är roligare om sonen är med!

Vid gravfältet i Gålrum finns det ett 100-tal gravar varav sju skeppssättningar som samtliga ”seglar” i nord-sydlig riktning. Här finns också en massa rösen och en bildsten, den senare från 700-talet och enligt vad som anges är den ditflyttad och hör ursprungligen inte hemma här i Gålrum.

Bildsten

På den här bildstenen sägs man kunna se ett skepp med rutat segel (svagt), jag ser det inte får jag erkänna (ärligt talat vet jag inte ens om jag tittar på rätt sida av stenen – ha ha). Det jag lärde mig under dagen är att fram till 40-talet kunde man ofta se tydligt vad bildstenarna föreställde men sen har mänskligheten lyckats försura världen. Regnet – som numera är betydligt surare än förr – fräter effektivt bort motiven på bildstenarna. Vad vi kan åstadkomma vi människor!

På Gotland finns ungefär 350 skeppssättningar varav sju alltså återfinns här vid Gålrum. Röset ni ser på fotot tillhör ett av de större rösena som finns på ön. Det var också här jag hittade salmbären som får vara med på bild ytterligare en gång 😉

 

Naturreservat Jungfrun

I fredags gav vi oss iväg till Lickershamn för att beundra Gotlands högsta rauk – Jungfrun. Namnet har rauken fått från en gammal sägen – om olycklig kärlek givetvis. Du kan läsa mer om det om du förstorar fotot här nedanför!

Info jungfrun

Rauken Jungfrun står på en hög klint och fallhöjden från klinten den står på är sisådär 20-25 meter så det gäller att hålla reda på vart man sätter fötterna – och på barnen. Kommer man inte ihåg det senare (gud förbjude) så finns det små påminnelser här och där!

Varning

Men utsikten från klinten är magnifik och tål att beundras. Stigen upp till klinten var ganska lättvandrad och väl värd att ge sig uppför. Med facit i handen kan jag säga att den utsikten hade varit värd en riktigt jobbig stig upp också – men nu slapp vi det!

Som ni ser här nedanför så stupar det brant neråt – rättare sagt, det stupar rakt neråt. Stupen är inte utmärkta så det gäller att ha lite koll på läget och fundera över hur mycket man vågar – eller vill – tänja på gränserna!

Och nog är hon värd att beundra både nära och på håll! Jungfrun är magnifik där hon höjer sig över havet!

Rauk Jungfrun

Ett tips från oss är att om du är på Gotland – packa en fikakorg, åk ut till Lickershamn och knalla uppför klinten. Slå dig ner på en filt och NJUT! För dig som inte är mätt på raukar efter det så finns ett litet, men vackert, raukområde på lägre höjd också. Dit gick inte vi då vi kände att vår raukkvot för dagen var uppfylld!

Sista Gotlandsdagen

Så har sista Gotlandsdagen passerat och vi har landat hemma och sovit några timmar, en trött kväll är att vänta då vi inte kom hem förrän vid 04-tiden och sömnen har blivit därefter. Gårdagen tillbringades mest nere i Visby efter det att vi lämnat lägenheten. Tiden gick rysligt fort ändå, medeltidsveckan hade ju tagit sin början och kommersen var i full gång!

Söndagen var, som på många andra håll, varm även i Visby. Värmen var dock av den trevligare sorten, inte så hög luftfuktighet och friska vindar gjorde den uthärdlig – riktigt skön rentav! Tur var väl det så mycket folk som det var innanför murarna och hade det varit värme av den kalibern som det var i början på veckan hade nog många varit rejält irriterade.

På väg

Vi lyckades missa alla former av invigningsceremonier, eller snarare, vi lyckades undvika dem och den trängsel det innebar. Trängseln inne på marknaden var fullt tillräcklig och det var inte bara en gång vi smet utanför murarna och satte oss vid strandkanten för att undslippa trängseln! Men, lite kul var det att besöka en marknad av lite annorlunda slag!

Många kom ”pyntade” i allehanda maskeradkostymer – det fanns nästan lika många tolkningar av vad som är medeltida som det var personer på marknaden. Jag kunde nog identifiera allt från stenåldersutstyrslar till fina damer från 1800-talet eller så – blandad med oss nutida människor då, eller ska vi kanske bara kallas ”de som inte gick all-in”. Nu är jag ju lite feg när det gäller att fota människor så ni får använda fantasin för att föreställa er mångfalden!

Som tur är finns det små undanskymda ställen där man kan hämta andan också, små hörn av innerstaden som nästan var folktomma. Efter ett antal timmar på marknaden var dessa ställen sköna andningshål!

Rotverk

Dagen som är ägnas åt att – i sakta mak – ta reda på allt efter resan. Kroppen och knoppen känns rejält sega av utebliven sömn men jag gissar att sånt har ordnat upp sig redan till morgondagen. Kanske jag orkar gå igenom lite foton till kvällen – kanske orkar jag inte. Jag tar det som det kommer och förr eller senare dyker det upp fler foton från vår lilla Gotlandsturné 😉