Kvällspromenad

Efter en riktigt varm dag var vi inte i form för några större utsvävningar men jag kan inte låta en ”sval” kväll gå till spillo. I normalfallet skulle jag ha kallat kvällen för varm men satt i värmeböljesammanhanget som nu råder så var det en sval kväll. Jag passade på att ta en lång kvällspromenad för mig själv!

Jag var lite för sent ute för att få något riktigt fint solnedgångsfoto men det får duga. Vackert och stämningsfullt var det i alla fall och jag kan berätta att vi var många som strosade nere vid havet och beundrade solens nedgång!

Solnedgång

Sen bestämde jag mig för att streta på uppför backarna på ringmurens norra sida, ett val som kanske inte var det bästa – efter det väntar nu dagens tredje dusch 😉 Även om kvällen kändes sval så var den lite väl varm för sådana strapatser!

Port i ringmuren

Vilken av alla portar detta är vet jag faktiskt inte, det finns ju några att välja mellan, men jag är på god väg upp mot ringmurens östra sida i alla fall. Nu väntar sängen för jag tänker mig en tidig morgon i morgon – inte för några spännande utflykter utan för att använda husets tvättstuga. I den värme som råder gör vi av med kläder i en takt som vi inte riktigt tänkt oss, då är det tur att vi har tvättmöjligheter!

På tur i värmen

Värmen håller i sig och man orkar ju därefter – nästan ingenting. Att åka runt i vår bil med AC:n på är nog det mest behagliga att roa sig med, men så kul är det inte – man vill ju stanna och kika på både det ena och det andra. Och det gör man – och då blir man trött 🙂

Idag gav vi oss iväg norrut med siktet inställt på Furillen men det visade sig ganska snart att det var vägen dit som var målet – inte målet i sig. Precis som det brukar vara när vi är ute och far med andra ord. Inledningsvis stannade vi vid ett bronsåldersröse i Kauparve, mitt ute i skogarna på norra Gotland. Där står vi i vår ensamhet när en familj klädd för bad travar förbi och hälsar glatt. Nyfikna som vi är smög vi efter – inte för att vi hittade familjen (kanske tur det, de hade ju kunnat börja fundera) men vi hittade något annat som möjligen kan förklara familjens klädsel. Men man behöver nog veta vart smygvägarna till det badet är för det var rejält inhägnat av förklarliga skäl!

Kalkbrott

Foton från bronsåldersröset kommer vid annat tillfälle. När vi irrat klart i skogarna gav vi oss vidare mot Furillen men då hamnade vi istället i Lergrav där vi stannade för att fika. Här finns – förutom ett jättemysigt fik i ett fiskeläge (som vi givetvis besökte) – ett stort raukfält. Dessutom bjuds det både på ett ”telefonträd med två pluppar” (vilket stämde, sambon provade) och en vidunderlig utsikt. Även härifrån kommer fler foton med tiden.

Telefonträd

Därifrån var det inte långt till Furillen men så långt komna på dagen så orkade vi helt enkelt inte stanna någon längre stund. Vi gick ner och doppade oss lite i vattnet och sen styrde vi kosan tillbaka mot Visby igen – ganska trötta och nöjda med dagen så långt.

vid furillen

Dagen avslutades med en middag hemma i lägenheten – sallad fick stå på menyn något varmare än så går det knappast att äta just nu. Att notera är att värmen börjar sätta sina spår – vätskeersättning går knappt att få tag på och ikväll noterade vi att butikernas hyllor med bordsvatten av olika slag gapar tomma. Så ser det ut på Gotland och så ser det förmodligen ut på många andra håll också!

Så mycket mer än så orkar man inte i den värme som råder men jag tänker nog ta mig en kvällspromenad i närområdet nu när det börjar kännas lite svalare!

Lugnt och hektiskt

En dag med en väl avvägd blandning av en lugn period och en mer hektisk sådan. Inledningsvis såg elavbrottet här på ön till att vi tog det lilla lugna, skrotade mest runt och reflekterade över hur effektivt bristen på el slår ut alla möjliga samhällsfunktioner. Sen mer hektiskt när sonen med kompis fick sin lägenhet som de ska husera i under de kommande fem veckorna – allt som mellanlandat i vår lägenhet skulle iväg och mat skulle inhandlas.

Någon egentlig plan för dagen hade vi inte, i vart fall inte utöver att förflytta sonens prylar från ena änden av Visby till den andra framåt kvällen. Det enda vi egentligen tänkt att vi skulle göra var att ta oss in till innerstaden och ta en drink framåt kvällskvisten – vilket var det enda vi inte orkade med. Nu tror jag, eller jag vet med en relativt stor säkerhet, att Visby står kvar även i morgon kväll och drinkar lär väl serveras då också.

Här har det varit kopiöst varmt trots att det både regnat rejält och att åskan mullrat på både igår och idag. Luftfuktigheten är hur hög som helst och vad man än gör så blir man rejält svettig – en känsla som är sådär måste jag erkänna. Det kan ju vara kul att känna sig fräsch mer än fem minuter efter det att man duschat. Vi lyckades få tag i ett par fläktar som vi kan ha här i lägenheten i alla fall så nu ser vi fram emot en lite svalare natt än den som nyss var. Nu ska jag återgå till att klura på vad vi gör av morgondagen innan sängen väntar på en ganska trött tant!

Ringmuren Visby

Foto från igår!

En strömlös ö

Idag fick vi se ett prov på hur sårbart vi byggt upp vårt samhälle, den som vill oss något illa behöver inte göra så mycket mer än att se till att vi blir utan el. Utan el stannar Sverige det är då ett som är säkert!

Vid niotiden i morse blev Gotland strömlöst efter ett rejält åsknedslag om jag förstått saken rätt. Det var inte helt enkelt att förstå saken alls eftersom allt – till och med mobildatanäten – slogs ut. Någon information gick inte att få på annat sätt än att gå ut i bilen och sätta sig för att slå på radion. Under de tre timmarna strömavbrottet pågick tog vi oss ut för att se vad vi kunde roa oss med, inte mycket alls visade det sig. Alla butiker var stängda, de kan vare sig ta betalat eller – i många fall – öppna och stänga dörrarna. Tanka bilen kunde vi inte heller roa oss med. Snabbt och mycket effektivt hade samhället stängts. Egentligen inte så konstigt eller märkvärdigt, ett kortare strömavbrott som det här klarar vi galant. Men sätter man det i ett lite större perspektiv så är det ett mycket effektivt – och förmodligen ganska enkelt – sätt att slå ut ett samhälle.

Fotot som följer är från igår men vädret har varit ungefär det samma här nu på förmiddagen – om än med lite mindre intensiva regnskurar.

Regnigt på Gotland

Hitresta, installerade och uttröttade

Ett långt dygn börjar lida mot sitt slut – slut för min del, för mitt resesällskap tog dygnet slut för en dryg timme sen. Tre slagna hjältar sover gott trots den relativt tidiga kvällen. Vår resa började ju mitt i natten för att ta oss till Nynäshamn och den tidiga morgonfärjan till Gotland. Sen har allt gått sin gilla gång så det är faktiskt inte så konstigt att de är trötta – mer märkligt är det att jag inte sover jag också 😉

TorkaVi möttes av ett Gotland i strålande sol och en tryckande värme som inte var att leka med. Ett Gotland som, vilket vi knappast trodde var möjligt, lidit än mer av torkan än vi gjort hemmavid. I väntan på att få vår lägenhet försökte vi roa oss bäst vi kunde vilket inte var det lättaste i den värme som rådde. Att påstå att det var varmt och kvavt är helt klart en underdrift.

Inledningsvis bestämde vi oss för att köra tvärs över ön och kika runt lite i Ljugarn där vi pausade för en glass. Sen styrde vi kosan mot Folhammars naturreservat och fick oss lite raukar till livs. Det är också där som fotot här ovanför på de torra markerna är fotat.

Raukar Folhammar

Ungefär här började krafterna tryta av flera skäl. Ingen av oss hade sovit ordentligt, värmen var oerhört påfrestande och flera av oss började dessutom bli hungriga. Men, ett litet stopp till blev det innan vi återvände till Visby. Sonen och hans kompis var givetvis lite nyfikna på vart grävkursen ska ta plats så vi tog oss en lite sväng till Butle också!

Vid Butle

Här fick vi också träffa några andra som, vad jag förstår, tänker delta i utgrävningarna. Jag tror de är gamla ringrävar som varit med förr – särskilt som grävningarna så att säga tar plats på deras hemmaplan (läs i fårhagen).

Får i Butle

Gänget hade full koll på oss men gjorde sig inga ansträngningar för att umgås, jag antar att de som vi sparar på energin i värmen!

Hur kul det än var att besöka Butle och se vart de ska hålla hus de kommande veckorna så var det dags att få något i magen. Vi återvände till Visby och till den lilla kvarterskrog där sonen intog en och annan middag när han bodde här. En härlig uteservering bidrar helt klart till en hög mysfaktor där. En god, men ganska tidig, middag intogs ackompanjerad av regnets trummande och åskans mullrande. För det var med det vädret som med alla andra väder nuförtiden – allt eller inget. Regnet fullkomligt öste ner och åskan parkerade som det kändes mitt över oss. Det är med andra ord inte fullt så torrt i markerna längre som när vi anlände hit i morse.

Hörde för övrigt att det regnat rejält även på hemmaplan och att Uppsala mer eller mindre blivit översvämmat. Men översvämningar eller ej, regnet behövs – både här och där hemma. Nu höll det inte i sig mer än 45 minuter vilket är alldeles för lite, sen kom både solen och värmen tillbaka med full kraft. Men än så länge kan jag se en och annan rejäl vattenpöl här utanför – en minst sagt glädjande syn!

Till slut fick vi också tillgång till lägenheten vi hyrt och den var faktiskt en riktigt glad överraskning. Varm som attan men i övrigt en riktigt fin och fräsch lägenhet, sämre kunde vi definitivt ha fått det. Sonen och hans kompis gör oss sällskap den här natten men redan i morgon får de sin egen lägenhet och sen ser vi väl inte mycket mer av dem kan jag tänka mig. När resesällskapet en efter en troppade i säng tog jag mig en härlig kvällspromenad ned till de centrala delarna av Visby och njöt av den relativa svalkan som kvällen bjöd på och nu gör jag nog bäst i att följa deras goda exempel – det är ju en ny underbar dag att ta tag i imorgon också 🙂

Ringmuren

Vasaborgen och slottsomgivningar

Värmen till trots styrde vi bilen mot Uppsala och Vasaborgen idag. Yngste svågern var här med barnen och vi tyckte vi behövde något förhoppningsvis lite svalkande att sysselsätta oss med. Lite svalkande blev det också, särskilt i källarvalven!

VasaborgenVasaborgen började byggas år 1549 av – som ni säkert kan gissa av namnet – Gustav Vasa. Borgen, eller slottet som det kanske var en gång, sägs ha ett eget spöke – Uppsala slottsspöke och detta sägs vara spöket efter Cecilia Vasa – en av Gustavs döttrar. Anledningen till att hon går igen ska vara att hon behandlats illa av hovet (vuxenmobbning?) efter det att hon förälskat sig i en tysk greve vilket tydligen inte var särskilt populärt.

Vasaborgen gick i stort sett om intet vid den stora stadsbranden 1702 och byggdes inte upp igen. I stället fraktades tegel och annat byggmaterial till Stockholm för återuppbyggnaden av det kungliga slottet som också det brunnit några år tidigare. Kvar i Uppsala blev det blott en jordhög men under mitten av 1900-talet började man gräva ut kullen och numera huserar Vasaborgen ett museum.

DomkyrkanBastion Gräsgård
Man kan genom att passera genom de tre våningarna ta sig ut på Bastions gräsgård, något som tidigare var kungens privata trädgård. Idag var där mest bara brunbränt gräs men trädgården ska tidigare ha bestått av bland annat en örtagård och ett litet badhus. Det är i den ”trädgården” jag stod när jag fotade fotot här ovanför.

Utsikten över bland annat Domkyrkan och Gunillaklockan (”kullen” som Gunillaklockan står på är också det en del av den gamla Vasaborgen) är magnifik från gräsgården, där skulle man – om det inte var hur varmt som helst i den gassande solen – kunna sitta länge och filosofera.

Insidan av borgen
Vi valde att inte gå någon guidad tur men fick ändå en föreläsning (historielektion) med regelrätt förhör innan vi släpptes loss och fick botanisera i museet bäst vi ville. Alla fastnade vi för olika saker – barnen tyckte så klart att fängelsehålorna var det mest intressanta.

Slottskanonerna
Som ni kan se på bilden med Gunillaklockan och Domkyrkan står det ett antal kanoner på slottsgården. Jag har inget egentligt intresse av gamla kanoner men just dessa finns det en historia kring. De renoverades för ett antal år sedan och för att göra det på rätt sätt krävdes någon som kunde smida på det sätt det gjordes förr – och då föll valet på sambons far som var smed av den gamla skolan. Idag kunde vi beundra hans hantverk!

Kanon

Fantastisk utsikt över Uppsala
Ståendes på ”slottskullen” har man en fantastisk utsikt över Uppsala. Dessvärre innehåller utsikten också alla fula (i min ögon är de fula i alla fall) hus som byggts på senare tid. Men kikar man mellan ”rätt” lövverk så kan man se staden som den såg ut förr – i vart fall delvis!

Utsikt

Alla historiska händelser och årtal som jag skrivit här får ni ta med en nypa salt, det är vad jag snappat upp under dagen och med tanke på hur trött hjärnan är i denna värme så kan det så klart ha blivit lite fel.

Vid Dalälvens strand

Ju längre semestern fortskrider desto bättre blir jag på att bara vara. På att låta livet bara flyta förbi utan att hetsa upp mig eller känna rastlöshet. På att vara just här, just nu. En härligt avkopplande känsla!

Igår kväll var det bara jag och älven, en härligt skön kvällspromenad och tid att bara vara – just där och just då. Den här gången gick jag längs Dalälven i Österfärnebo. Man kan tro att jag hoppat på den nya heta trenden för stressade svenskar (trenden är alltså friluftsliv) men faktum är att vistas i naturen alltid varit mitt sätt att koppla av!

Blommor vid älven

Dalälven Färnebo

Trolltyg i stubbhuset

Stubbe

När vi förflyttade oss mellan husen vid Nostalgimuseet fångade den här stubben mitt intresse och nyfiken som jag är måste jag givetvis genast sticka in näsan för att se efter vad som fanns där. Tankarna gick omedelbart till ”Trolltyg i tomteskogen” även om själva tomteskogen lyste med sin frånvaro.

I brist på tomteskog får det bli trolltyg i stubbhuset i stället, stubbhuset var ju bebott – av troll. Möt några av stubbhusets innevånare. Trollmor och trollfar satt i godan ro på en liten stubbe (i stubben).

Trollmor och trollfar

En busig trollunge klättrade runt bland bråten med en lycklig min över hela trollansiktet.

Troll

En och annan tomte och fler i släkten troll fanns där också, men de spar vi till ett annat tillfälle. Som jag nämnde i inlägget om Nostaligmuseumet i Domarbo så hittade man saker överallt – till och med utomhus i en gammal stubbe!

Det fanns också sådant som fångade mitt intresse men som museet inte alls kan ta åt sig äran för. Som vanligt finner jag naturen själv fascinerande, kanske mer fascinerande än de flesta museum. Som den här gigantiskt stora tickan (även om storleken är svår att få på bild då det inte finns något att relatera till) om det nu är en ticka alls, kanske någon slags svamp av annat slag.

Ticka

Nostalgimuseum i Domarbo

Regler på museet

Efter fikabesöket vid Strömsbergs bruk tog vi oss vidare till Nostalgimuseet i Domarbo, ungefär en kilometer från bruket. Ett mycket speciellt museum med massvis med prylar från både nu och då – allt med den gemensamma nämnaren nostalgi! Det är bara att inse att detta kommer att bli ett långt inlägg! Detta trots att jag endast presenterar ett yttepyttelitet urval av allt som finns på detta udda museum. 

Tema gott och blandat

Fotoresan börjar i ”bagarstugan” där allehanda ting samlats och visas upp. Det var trångt om saligheten och det gällde inte bara i bagarstugan! Här har man i huvudsak samlat gamla köksattiraljer, maskiner (skrivmaskiner, telefoner osv) och lite allt möjligt annat!

Notera priset på Allas veckotidning här nedanför – 45 öre. Det var inte igår man fick en veckotidning för det priset 😉

Veckotidning

Tema kylarprydnader

Bilar fanns det gott om på detta museum, i allehanda färger och former och med en rejäl spridning över årsmodellerna. Just här fokuserar jag på kylarprydnader av olika slag och jag ber redan nu om ursäkt om någon av dem kan förefalla en aning ”vågad” 😉

Tema bilar

Som jag nämnde tidigare så fanns det gott om bilar här på Nostalgimuseet. Gamla bilar, nyare bilar, bussar, brandbilar, små bilar, stora bilar och andra bilar. Kylarprydnaderna här ovanför hör såklart hemma på några av de bilar som fanns på museet, kanske rent av på någon av de som finns med på mina foton här!

I dessa tider av torka och brandhärjad skog kan man inte låta bli att fokusera lite extra på denna gamla skönhet. Kanske hon inte skulle hålla måttet i dagens tekniksamhälle men vacker är hon inte desto mindre (fråga mig inte varför jag bestämde mig för att det är en ”hon”, det bara är så).

Tema dockor och leksaker

Dockor (de flesta i naturlig storlek och kanske inte att klassa som leksaker) och leksaker fanns det gott om. Just här är de lite större leksakerna avbildade men det fanns gott om leksaker (främst pojkleksaker som bilar men också en hel del dockor) i alla storlekar!

Tema kiosk och bensinmack

Vi fortsätter med ett nytt tema – gamla kiosker och bensinmackar. Det sista temat som jag valt ut från detta besök. Jag skulle förmodligen ha kunnat komma upp med en hel massa andra teman, men det tänker jag bespara dig. Håll nu tillgodo med det sista temat och håll ut – det är snart slut på det här mastodontinlägget också 😉

Ett slut till slut

Grattis till dig och bra jobbat om du orkat ta dig ända hit! Jag var i valet och kvalet om jag skulle dela upp inlägget eller inte – det blev inte. I vart fall nästan inte. Nostalgimuseet i Domarbo är väl värt ett besök. För 70 kronor i entréavgift får du en guidad visning runt museet, delvis av frun i huset och delvis av herrn i huset. Det som visas är deras stora intresse, att samla på nostalgiska saker av allehanda slag. Du kan med andra ord se fram emot guider som brinner för prylarna som visas.

Trots den stora, för att inte säga enorma, mängd foton jag lyckats klämma in i det här inlägget så är det bara en pytteliten bråkdel av allt som fanns att se. Så, är du intresserad av att se gamla prylar så kan jag helt klart rekommendera ett besök hit!

Fika vid Strömsbergs bruk

Idag for vi iväg till Strömsbergs bruk för en liten fikastund i det fria. Riktigt vackra miljöer att strosa runt i och med facit i hand vågar jag också påstå att fikabrödet var riktigt gott – om än lite dyrt. Å andra sidan betalar jag gärna när det är gott och dessutom kan intas i en vacker miljö!

Strömsbergs bruk

Brukets historia
Jag har kunnat läsa mig till att Wellam Wervier, som också ägde Västlands bruk (ännu ett utflyktsmål att åka till), fick ”bygglov”(eller privilegiebrev) att bygga Strömsbergs bruk år 1643. Verksamhet i olika form har pågått här fram till 1961 och under 1980-talet sålde Stora Kopparberg ut alla fastigheter. Husen är numera privatägda och industrilokalerna ägs av Stiftelsen Strömsbergs bruk.

Strömsbergs bruk sägs vara det enda bruk i Uppland där alla komponenter typiska för ett vallonbruk och för bruksmiljö under 1700- och 1800-talet ännu finns bevarade. Som jag nämnde ovan hade jag inte möjlighet att utforska bruket mer ingående idag men tro mig, det kommer jag att göra en annan dag 😉

Strömsberg

Vatten i Strömsberg

Strömsberg bro

Efter fikat i bruksparken gav vi oss vidare till ett ganska udda museum – nämligen Nostaligmuseet i Domarbo (som också hör till Strömsberg). Mer om det kommer i ett eget inlägg.