Guckusko vid Falshålets naturreservat

Idag kom jag hem från jobbet i riktigt skaplig tid, både tiden och energin räckte till en liten utflykt innan det blev kväller på riktigt. Efter en lång och intensiv arbetsvecka är en sådan utflykt något jag verkligen uppskattar! Vi styrde kosan mot Falshålets naturreservat för att se om guckuskon kommit igång med blomningen.

Info Falshålet
Klicka på bilden för att se den i större storlek, förmodligen får du ändå svårt att läsa en del av texten – fotografen är inte alltid så lysande på det där med fotografering 😉

Och nog blommade den, så vacker och så annorlunda mot många andra växter. En vild gissning är att det var ett par hundra plantor som blommade just nu. Jag kan tro att, om värmen inte tar kål på dem, så kommer de att blomma ett bra tag till.

Guckusko i sol

Guckusko vid Falshålet

Guckuskor i flertal

Guckuskor

Många guckuskor

Dessvärre var det inte enbart vackra orkidéer det fanns gott om i skogen. Vi blev helt överfallna av mygg också (inte den värsta sorten men illa nog). Hade det inte varit för alla mygg hade jag nog varit kvar i skogen och njutit av orkidéerna än. I stället sitter jag här med kliande armar och ben, jag gissar att en ljuvlig natt med kliande myggbett ligger framför mig – men det var det värt 😉

Mygga
I skogen var det alldeles fullt med små, elaka mygg. En natt med kliande myggbett är att vänta!

Falshålets naturreservat har väl egentligen inte så mycket annat att erbjuda än just orkidén Guckusko. I övrigt är det en ganska ordinär skogsdunge, vacker förvisso men inte särskilt speciell.

Du hittar många fler foton på den vackra orkidén i förra årets inlägg om Falshålets naturreservat!

Fotona är i vanlig ordning klickbara om du vill se dem i större storlek.

Kalvnäsets Naturreservat

Infoskylt

Kalvnäsets Naturreservat är beläget vid sjön Tämnarens södra strand i de nordligare delarna av Uppland. Dit styrde vi kosan i söndags eftermiddag när värmen på hemmaplan började kännas smått olidlig och energin var nära noll. Vad passar då bättre än en stilla promenad i vacker natur?

Tämnaren
Sjön Tämnaren sedd från Kalvnäset, i år med ovanligt högt vattenstånd

Ett av syftena med naturreservatet är att lövträdsskogen ska bevaras vilket de mäktiga ekarna som finns här vittnar om. Eken du ser på fotot till vänster har en stam med ett riktigt mäktigt omfång.

Av jord är du kommen…

Av jord är du kommen, jord skall du åter varda. Aldrig blir väl de orden så påtagliga som när man går runt i natur som får leva sitt eget liv utan större påverkan av mänsklig hand. Här ligger allt som det faller med ett undantag och det är träd som fallit över de upptrampade stigarna, i de fallen sågas en bit av stammen bort så att stigarna blir framkomliga igen.

I vanliga fall betas Kalvnäset av kor eller får men i år såg vi inte till några djur men de kanske dyker upp lite senare på säsongen.

Fångad

Fångad

Ibland får man till en bild som är mer fängslande än andra. Att blomman (liksom maskrosfröet) var fångad i spindelväven såg jag inte innan jag kom hem och laddade in fotona i datorn. Men det är inte bara spindelväven som är fängslande vid Kalvnäset, naturen är inte så dum den heller 🙂

Fotona är klickbara om du vill se dem i större storlek!

Vill du läsa mer om Kalvnäset kan du göra det på Länsstyrelsen i Uppsala läns hemsida.

Sevedskvarn i maj

Här kommer sista inlägget från vår Kristi himmelsfärdsdagsturné. Många stopp och ännu fler foton blev det!

Sevedskvarn är en vacker plats alldeles i närheten av Gysinge, det var också här vid Sevedskvarn jag fotade den häckande kanadagåsen. En gång i världen fanns här en vattenkvarn men numera är platsen mest känd för sin vackra natur. Här, precis på gränsen mellan Uppland och Gästrikland, har jag tillbringat många timmar med att ”bara vara” och njuta av vad naturen har att erbjuda! Och njöt var precis vad jag gjorde när jag på Kristi himmelsfärdsdag var där på en liten visit.

Landskapsgräns

Tar jag till höger om landskapsgränsen trillar jag i älven i Uppland och tar jag till vänster trillar jag i älven i Gästrikland. Går jag rakt fram trillar jag i älven på landskapsgränsen. Hur jag än väljer blir jag blöt! Så jag tog det säkra före det osäkra och gick tillbaka upp på bron för att hålla mig torrskodd 😉

Gamla brofästen nygammal bro

Här syns resterna av en av de riktigt gamla broarna (bara brofästena finns kvar) i gott sällskap av en mer nygammal bro. Den nya bron (som vid det här laget har ganska många år på nacken) går några kilometer österut.

Nygamla bron över älven

Ännu en av de nygamla broarna. Är det något det finns gott om i Gysinge så är det broar, gamla, nygamla och relativt nya 🙂

Plats för picnic

Picnic på ett brofäste i det gröna. Motsvarande ände av den gamla bron syns i bakgrunden av landskapsstenen högst upp i inlägget.

Sevedskvarn

Som jag ovan nämnde bjuder Sevedskvarn på vacker natur i stora mängder. Alldeles till höger finns ett vindskydd med grillplats med en helt klart rofylld utsikt över älven där den flyter fram. Jag tänkte först skriva att älven ”stilla flyter fram” men med det höga vattenstånd som är nu så är det inte riktigt sant, vattnet forsar i stället fram med en oanad hastighet.

Vattenmassor vid Sevedskvarn

Samma tid, samma plats – varje år

Här kommer fortsättningen på vår Kristi himmelsfärdsturné, stoppen blev många och fotona ännu fler 🙂

Det gamla brofästet ni ser här nedanför finns vid Sevedskvarn, Gysinge. En rest av de riktigt gamla broarna över Dalälven. Nu vill jag att ni studerar fotot noggrant, ser ni något särskilt?

Gammalt brofäste

Varje år, vid samma tid och på samma plats händer det något särskilt just här på det gamla brofästet. Det är inte många som ser det och tur är väl det för det finns ju dom som inte drar sig för att förstöra. Nu undrar jag om du har sett det jag ser? Om inte så kommer svaret på gåtan här nedanför.

Gåsmor

Den här kanadagåsen har utsett det gamla brofästet till sin boplats. Det gör hon varje år och, såvitt jag vet, får hon oftast vara i fred. Det sägs att hon blev bortskrämd förra året men det verkar inte ha skrämt henne från att återkomma för ett nytt häckningsförsök. Som ni ser på fotot så gör hon sitt bästa för att jag inte ska se henne trots att jag står på ganska långt avstånd.

Det jag funderar mest över är hur de arma ungarna tar sig ut i vattnet när det är så dags. Som ni ser på översta fotot är det ganska långt ner till vattenytan trots att vattenståndet är rejält högt i år. Jag får helt enkelt utgå från att de klarar det galant, annars borde hon väl ha tänkt om gällande sitt val av häckningsplats vid det här laget?

Sandsnäs på Ön

Det är inte utan att jag börjar känna mig en aning tjatig. Ön, som jag skrivit om i ett par inlägg nyligen, är en plats som jag normalt sett besöker någon gång var tredje år eller så. Där var jag i torsdags (som ni sett om ni kikat här på bloggen) och där hamnade jag ikväll också. Ibland blir det oftare än annars med andra ord.

Ikväll hamnade vi där helt enkelt för att vi var hungriga och lusten att laga mat var obefintlig. Vi bestämde oss för att testa Restaurang Sandsnäs, en sommaröppen restaurang vid Sandsnäs Camping och Sandsnäsbadet. Maten var det inget större fel på i ärlighetens namn men portionerna var små och priset i högsta laget – särskilt med hänsyn tagen till portionsstorlekarna. Men en sak kan ingen ta ifrån Restaurang Sandsnäs och det är utsikten – den är nog synnerligen svårslagen!

Sandsnäs i kvällssol

Sandsnäs strand

Sandsnäs Dalälven

För att se fotona i större storlek – klicka på dem. Klicka på ”bakåtpilen” för att återvända till inlägget.

Hembygdsgården på Ön

Som de flesta små orter ståtar även Ön vid Hedesunda med en egen hembygdsgård, vackert belägen invid Dalälven. Det var dit vi styrde kosan efter att ha beundrat fågellivet en stund under vår rundresa på Kristi himmelsfärdsdag.

Gammelgården

Här finns många vackra små hus, hitflyttade från byarna i närheten. Hembygdsgården ligger utspridd över ett ganska stort område och det finns mycket att kika närmare på.

Som jag ovan nämnde är vattenståndet ovanligt högt i år och delar av hembygdsgården blir, trots tydlig skyltning, inte helt lätt att ta sig till.

Kolning är något man ägnar sig åt här på hembygdsgården, en mila har rests och veden till kolningen ligger redo att användas (hur det nu går till när man kolar, det är ett område jag inte är särskilt bevandrad i).

När man vandrar runt i dessa härliga miljöer rinner tiden iväg fortare än man tror. Just här vid hembygdsgården spenderade vi ganska mycket tid. Är man inte intresserad av gamla hus och miljöer kan man alltid njuta av utsikten!

Hembyggdsgård med vacker utsikt

Gässligt i Dalälven

Att det finns gäss på Ön såg ni redan i förra inlägget. Efter att vi kikat runt på järnåldersgravfältet och beundrat utsikten gav vi oss ned till strandkanten på andra sidan ön för att beundra fåglarna på lite närmare håll. De var väl inte direkt jublande glada över att behöva umgås med oss men några foton fick jag med mig hem i alla fall.

Kanadagås i Dalälven

Kanadagässen var de som var mest pigga på att bli fotade men visst fanns det andra gäss att beundra också!

Änder

Järnåldersgravfältet på Ön

Efter gårdagens njutningsfulla promenad vid Hade styrde vi kosan till Ön. Ön är precis som det låter en ö i Hedesundafjärden och även här hittade vi ett järnåldersgravfält. Detta gravfält innehåller sex gravar och fyra runda stensättningar och är därmed mycket mindre än gravfältet i Hade som vi besökte tidigare under dagen.

Ön som gravfältet befinner sig på heter kort och gott Ön. Den hör, liksom Hade, till Hedesunda socken.

Skylt gravfält Ön.JPG

Här var gravarna betydligt mer överväxta och egentligen inte mycket att se alls som ni kan se på fotot nedan, men nog fanns det annat att vila ögonen på om man så ville!

Gravkulle

Utsikten från gravkullen går verkligen inte av för hackor, här kan man sitta länge och bara vara. Någon vänlig själ har dessutom satt ut lite bänkar här och där så att njutningen kan ske under ordnade och bekväma former.

Nedanför gravkullarna

Utsikt från gravkullarna

Staketet ni ser fotot här ovanför hör inte till någons trädgård, fullt så närgången är jag inte när jag är ute och far. Det hör till en kursgård som ligger vackert belägen vid älvkanten och är nog att betrakta som okej att beträda för allmänheten. Den observante kan också se några små prickar på den gröna åkern som syns på fotot – vill ni veta vad det är så ser ni det här;

Änder vid Dalälvens strand

Järnåldersgravfältet vid Hade

Idag tog jag mig en liten tur till nya marker, inte så långväga kanske men för min egen del outforskade. Första stoppet var vid järnåldersgravfältet vid Hade.

Skylt Hade.JPG

Hade är en liten ort invid Dalälven (Hedesundafjärden) i Hedesunda socken, närmsta lilla samhälle som ens kan skönjas som en prick på kartan är just Hedesunda. Allt beläget i Gästrikland (Gävle kommun). Just på detta gravfält finns ett 40-tal gravar från äldre järnåldern.

Men om jag ska vara ärlig så var det inte alls gravarna som lockade oss att stanna här, det var den här otroligt vackra vägen som lurade oss av den större vägen och ut i naturen!

Vägen till gravfältet

Och nog höll den vad den lovade den vägen. Vackert blommande vitsippor i mängder som knappast går att beskriva – än mindre föreviga på bild!

Vad mer kan man begära av livet? Härligt sommarväder, trevligt sällskap och mängder med vackert blommande vitsippor. Det är livet det! Okej jag kunde kanske ha sluppit den obehagliga överraskningen av att nästan ha klivit på en huggorm men den lilla incidenten uppvägdes klart av platsens skönhet!

En bland många andra